Stiftet har kört vilse utan karta

När Härnösands stift i Kyrkans Tidning nummer 9/18 bemöter mitt tidigare inlägg är det med några korta rader som helt utelämnar svar på mina frågeställningar. Förhoppningen om en minskad administration är alltså drivkraften i de mest omfattande förändringarna av kyrkans struktur sedan reformationen och när så har skett skall de teologiska arbetet blomma upp?

För mig är det som att anträda en resa där man först då man kört vilse tar fram kartan för att finna efter målet. Detta sätter åter igen på ett tydligt sätt fingret på det grundläggande problemet i den ”kommunalkyrkliga” organisationen till synes inlåst i sin sentida historia.

Det enda som detta bemötande från stiftets pressekreterare betyder, det är att vi kan foga ytterligare en fråga till den lista av frågor som borde besvaras innan fortsatta sammanslagningar av pastorat äger rum.

Hur mycket mindre administrativa uppgifter har det blivit i de sammanslagna pastoraten i till exempel Strömsund som bildades redan 2009? Det vore också nyttigt att se hur dessa stiftets förhoppningar om minskad administration och mer teologi till exempel avspeglas i uppbyggandet av nybildade Härjedalens pastorat och borde kunna visa resultatet när det gäller denna fråga och de övriga jag ställde i det tidigare inlägget.

Hur har ekonomin utvecklats? Hur har arbetsmiljön utvecklats? Och framför allt hur avspeglas det i den grundläggande uppgiften med gudstjänstliv, undervisning, diakoni och mission?