Det som kommer fram allteftersom utredningen granskas är ju att den är oerhört slarvigt gjord. Ännu mer häpnadsväckande är att företrädare som själva ansvarar för utredningen och att den nu läggs fram inte kan svara på frågor om den med hänvisning till att ”man inte lusläst allt”.

Nu i elfte timmen så inser man flera fel som har uppstått bland annat i den nya skrivningen av kyrkoordningen. Det saknas omfattande text och delar har uteslutits på oklara grunder.
Men det är ändå bara toppen på isberget. Det märkliga är ju att hela tanken bakom utredningen är komplett fel. En organisation som Svenska kyrkan, som ska vara en medlemskyrka – en folkkyrka – kan man inte ändra uppifrån utan att det får katastrofala konsekvenser. Förändringar som är långsiktiga och hållbara kommer alltid under-ifrån, från ”fotfolket”.

Men det är klart, att utredningen klubbas igenom är väl inget som kan förvåna, eftersom beslutet tas på högsta nivå. Det är ju inte kyrkomötets eget inflytande man tar bort, det är ju den ”lägsta” nivån man fråntar inflytandet – den nivå som det står i kyrkoordningen följande om: ”Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan.”.
Men det är väl inte att tänka på, att försöka få kyrkomötet att fundera en gång till innan man beslutar om något som enbart gynnar dem själva.
Jag håller med Kyrkans Tidning och Elisabet Sandberg om att man är på väg att ”slarva bort teologin” i sitt sätt att hantera organisationen. Svenska kyrkan blir mer och mer som ett storföretag med en styrelse, en verkställande ledning, med region och distriktsavdelningar, när strukturutredningen har gått igenom.
Jag känner inte igen min bild av kyrkan, som Kristi kropp, i den strukturen.

Magnus Gunnarsson
Medlem och engagerad i Varnhems församling, Skara pastorat
och Skara stift