Kyrkoordningen fastslår att församlingen är Svenska kyrkans grundläggande enhet. Centralt i en församling är en gudstjänstfirande gemenskap kring en kyrka, ett kyrkoråd utsett av medlemmarna i kyrkliga val och en kyrkoherde.
Nu står kyrkomötet inför att besluta att upphäva flera av dessa kriterier. Svenska kyrkan kommer då inte att bestå av församlingar utan av ekonomiska och administrativa enheter som kallas pastorat. Dessa kan i sin tur att vara indelade i distrikt motsvarande tidigare församlingar. Dessa distrikt kommer inte att ha någon kyrkoherde och inte ett kyrkoråd valt av medlemmarna utan en styrelse med begränsade befogenheter, utsedd uppifrån av pastoratskyrkorådet.
För säkerhets skull kallas distriktet för församling och för att blidka dem som - med rätta - talar om demokratiskt underskott, är man beredd att låta en sorts kyrkostämma återuppstå. Detta är alltså vad som avskaffades, eftersom den inte längre var representativ, då församlingsborna inte längre allmänt gick i kyrkan på söndagarna och i samband med detta höll stämma. Denna återuppväckta stämma skulle inte ens ha beslutanderätt utan bara lämna ett förslag på styrelseledamöter till pastoratskyrkorådet, som får beslutsrätten över vilka som skall styra sådant i "församlingen" som pastoratsrådet väljer att lämna över till denna styrelse.
Det som i denna situation möjligen skulle kunna räddas är direktval till den lokala församlingens styrelse. Varför inte åtminstone behålla detta, tillsammans med av detta demokratiskt valda församlingsråd utarbetade församlingsinstruktion att, som nu, lämnas till domkapitlet för fastställande.
Man säger att vissa mindre församlingar inte har tillräckligt med kandidater som vill ställa upp och då kan pastoratskyrkorådet utse ledamöter från andra församlingar inom pastoratet. Detta behöver inte bli ett problem. Det kan lika väl de involverade nomineringsgrupperna i distriktsförsamlingen göra. Valbarhet skulle alltså vid behov kunna utsträckas till pastoratet.
Ett annat motargument är att det kostar för mycket. Hur mycket kostar ytterligare en valsedel i material och arbete? Hur mycket blir det per medlem? Kanske en tia. Hur mycket är lokal demokrati värd? Vi bör också betänka att det inte är länge sedan församlingsvalet var det enda kyrkliga valet. Det är där kyrklig demokrati har sitt ursprung. Ekonomi och administration är viktiga men de är medel. Den enskilda individens deltagande och engagemang är ett mål för kyrkan.
Kyrkomötet har fortfarande möjlighet att justera det liggande förslaget. Är det moget att tillmötesgå demokratiska behov - i teologiska termer det allmänna prästadömet? Eller är många så bundna vid liggande förslag att man inte kan rösta för det man kanske egentligen inser är det bästa för kyrkan?
Frågan gäller lokal demokrati och utrymme för lekmannadeltagande och lekmannaansvar. Det är inte fråga om själens frälsning men det är en ödesfråga för kyrkan att flytta det lokala församlingsansvaret till större enheter, där den enskilda lilla församlingen kan få väldigt lite att säga till om beträffande sin egen inriktning och församlingsinstruktion.
Man brukar dessutom klaga över dåligt valdeltagande i kyrkoval. Tror någon att det blir bättre om man berövar kyrkomedlemmarna möjlighet i det val som närmast angår dem och där de bäst känner till kandidaterna? Det finns goda skäl att anta att intresset blir avsevärt mindre.
Måtte kyrkomötesledamöterna inse sitt ansvar när det faktiskt gäller en radikal förändring av kyrkosyn och kyrkoordning. Beröva inte kyrkans grundläggande enhet sin betydelse med demokratiskt valt kyrkoråd och inflytande över inriktningen av sitt arbete genom församlingsinstruktionen. Med hänsyn till såväl teologi som kyrkosyn och demokrati bör förslaget justeras.
Å många oroade kyrkomedlemmars vägnar
Britta Olinder
Göteborg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR