Tillåt smörjelse med olja vid dop

Smörjelsen med olja vid dop (och konfirmation) är en lika gammal tradition som själva dopet i vatten. Det går tillbaka till Jesu dop i Jordan, där evan­gelisten Markus berättar att när Jesus steg upp ur vattnet ”såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva”, Mark. 1:10.

I Bibeln och i kristen tradition står smörjandet av olja för utvaldhet till en uppgift och att Anden ges. I Gamla testamentet smordes kungar, präster och
ibland profeter. Jesus ses som den smorde, som Messias. Och Petrus skriver i sitt första brev till de kristna i Mindre Asien att ”ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som ska förkunna hans storverk”, 1 Petr. 2:9.

Smörjelsen som förr gällde några få, gäller i dopet alla. Bildligt talat smörjs var och en till präst, profet och kung i dopet. Smörjandet med olja är ett tecken för den heliga Andens gåva och invigning till det som i luthersk tradition kallas det allmänna prästadömet. Dopet till präst är en inbjudan att lovsjunga Gud och att vårda skapelsen, den uppgift som Gud gav till människan (1 Mos. 1:28). Den döpta har likaså en profetisk kallelse, att sanningen ska göra oss fria, och som kung en kallelse till jämlikhet, rättfärdighet och försoning.

Inom många kyrkor skiljer man mellan krisma och olja. Krisman (i de ortodoxa kyrkorna myrra) invigs av biskopen vid en särskild mässa på skärtorsdagen och används vid dop och konfirmation. Den olja som används vid sjukas smörjelse och i andra sammanhang välsignas av präst i anslutning till användandet.
Den första evangeliska handboken i Sverige innehåller det dopritual som Olaus Petri införde 1529. I detta dopritual tar prästen olja och tecknar med oljan ett kors på barnets bröst och mellan skuldrorna medan prästen säger: ”Gud som av sin stora misskund har kallat dig till dopet, han smörje dig med glädjens olja”.  1541, då dopritualet förändrades, försvann smörjelsen med olja. Som jämförelse kan nämnas att år 1614 försvann bruket med dopljus.

I dag använder flera kyrkor sig av smörjelse med olja vid dop. För de ortodoxa utgör smörjelsen vid dop motsvarigheten till vår konfirmation. Så är det inte i den västliga traditionen. Den romersk-katolska kyrkan använder sig av smörjelse med olja både vid dop och vid konfirmation. I det ena fallet är bruket av olja deklarativt, dvs förklarande och illustrerande, i det andra fallet är bruket av olja konstitutivt för riten och därmed grundläggande för konfirmationens sakrament. Church of England har möjlighet till smörjelse både vid dop och konfirmation i sin nya Book of Common Worship. Möjligheten till smörjelse med olja nämns inte i själva ordningen men i de samlade anvisningarna som avslutar dopordningen.

Den största lutherska kyrkan i USA, ELCA, har möjlighet till smörjelse både i sin gamla Lutheran Book of Worship och i den nya handboken Evangelical Lutheran Worship. Både i den anglikanska kyrkan i England och i den lutherska kyrkan i USA är bruket av smörjelse med olja fakultativt, alltså frivilligt.
På flera håll i Svenska kyrkan används välsignad olja vid dop och konfirmation, och ännu mera vid förbönsgudstjänster och vid sjukbesök. Det är också i samhället i stort en större användning av väldoftande oljor. Vi tror att Svenska kyrkan skulle få del av det bibliska symbolspråket på ett för vår kultur livgivande sätt genom att tillåta smörjelse med olja vid dop. Det vore att ge ett synligt utryck för Guds osynliga gåva, livet i den heliga Anden, i efterföljelsen av Kristus.

Smörjelsen med olja är också ett bruk som Svenska kyrkan skulle få gemensamt med flera andra kyrkor som bevarat eller återinfört denna tradition från fornkyrkan. Därmed kan införandet av smörjelse med olja vara ett bidrag till kyrkans enhet.

I den nya handbok som nu förbereds kan man i den inledande anvisningstexten lägga in följande nya stycke: Den som döps kan smörjas med olja som en del av dophandlingen. Oljan tecknas som ett kors på pannan på den som döps i samband med orden: Livets Gud, uppfyll NN med din heliga Ande, och hjälp henne/honom att dag för dag leva i sitt dop.
Anna Karin Hammar
teol dr, stiftsadjunkt
Kjell Petersson
teol dr, prost