Tillsyn över kyrkors brandskydd ska inte förstöra kyrkorna

Att skydda svenskt kulturarv är viktigt ur många perspektiv, även ur ett brandskyddsperspektiv. Vi ser en trend att det ställs alltmer krav på brandskyddsåtgärder i svenska kyrkor. Att kommunens räddningstjänst gör tillsyn i kyrkor är egentligen inget nytt, men ändå verkar mängden ha ökat och även kraven på byggnadstekniska åtgärder.

Anledningen tycks vara en ny föreskrift från MSB, MSBFS 2021:8, om hur kommuner ska planera och utföra sin tillsyn vad gäller skäligt brandskydd enligt Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. I föreskriften anges att man regelbundet ska göra tillsyn på kyrkor; anledningen? Att skydda vårt kulturarv.

Ändå ser vi att fler och fler långtgående krav ställs på åtgärder som avser skydda de som vistas i kyrkorna, men som riskerar förvanska vårt kulturarv.

Motivet till de ökade kraven är ofta att kyrkan inte uppfyller de utrymningskrav som gäller vid nybyggnation. Detta är en onyanserad ståndpunkt då det krävs särskilda omständigheter om högre krav ska ställas än vid byggnadens uppförande. I Sverige finns kyrkor som är bevarade från ca år 1060 och framåt och där med också är byggda långt innan det fanns den typen av byggregelverk vi har idag.

Självklart ska kyrkorna vara en trygg plats för personer att vistas i men räddningstjänsten måste också ha ett bevarandeperspektiv. Som exempel ser vi flera tillsynsförelägganden om att antingen kraftigt begränsa personantalet i kyrkor med inåtgående dörrar alternativt byta slagriktning på dessa, med motivet att undvika köbildning. Att ändra slagriktning kan vara problematiskt då det står emot byggnadens antikvariska och kulturhistoriska värde, något som räddningstjänsten behöver beakta i sin tillsyn.

Nyligen genomförd forskning av Brandskyddslaget tillsammans med Lunds universitet visar att det i många fall finns förutsättningar för säker utrymning genom inåtgående dörrar även för lokaler med höga personantal förutsatt att vissa parametrar uppfylls. I många fall uppfylls dessa redan i och med byggnadens utformning, i andra fall kan problematiken hanteras med organisatoriska åtgärder vilket inte kräver ingrepp i konstruktionen.

Även vidarekopplat brandlarm är en åtgärd som räddningstjänster ibland ställer krav på vid tillsyn. Denna åtgärd är visserligen, till skillnad från föregående exempel, till för att framför allt skydda kulturarvet men ofta är kraven utformade så specifikt att kyrkan själva inte kan välja hur de installerar brandlarmet så att man bevarar kulturarvet i största möjliga mån.

Att anpassa kablarnas dragning, placera detektorer och larmtryckknappar optimalt ur ett bevarandeperspektiv, medges inte i föreläggandet vid hänvisning till en specifik standard.

Tillsynsmyndigheten ska beakta om den åtgärd de tänkt ställa krav på kan stå i strid med annan lagstiftning, så som exempelvis kulturmiljölagen. Detta är även något som framgår i MSB:s föreskrift om tillsyn. Den åtgärd som räddningstjänsten ställer krav på ska heller inte vara mer betungande än den faktiska nyttan. Med betungande räknas både den faktiska kostnaden för åtgärden och vilka konsekvenser den medför för byggnadens kulturhistoriska värde och funktion.

Att kommunen gör mer tillsyn är bra, kyrkorna behöver ett bra brandskydd både för att vara säkra platser för personer att vistas i och för att skydda egendomen och vårt kulturarv. Men åtgärderna behöver vara genomtänkta. Kyrkor som är byggda tidigt i förra milleniet behöver inte uppfylla nybyggnadsregler, och det finns mängder av åtgärder att göra som minimerar konsekvenserna för kulturarvet och samtidigt medför ett gott brandskydd. För gärna en diskussion med kommunens räddningstjänst vid tillsyn om det finns sätt att optimera lösningen eller om den verkligen är nödvändig, kanske finns möjlighet till organisatoriska åtgärder. 

Och till sist, det finns alltid möjlighet att överklaga.

Malin Niklasson
Brandskyddslaget