I höstas fick vi reda på att saken nu skulle ordnas. Ärkebiskopen och de ledande kyrkopolitikerna skulle personligen gå in och styra upp handboksarbetet. Kvalitet skulle vara ledordet och här skulle framöver bli tid att lyssna in och vara lyhörda.
Efter de senaste dagarnas medieuppgifter kan man innerligt hoppas att de trots allt inte haft närmare insyn i arbetet. Projektledningen tycks nämligen fortsätta att mästra och utestänga kyrkomusiker.
Biskopen Per Eckerdal förklarar i Sveriges Radio att det inte alls är konstigt att hemlighålla hur arbetet går till även för den musikaliska arbetsgruppen. Den som lägger ihop ett och ett med en intervju med organisten Mattias Wager får intrycket att biskopens prat om ”musiken som del av en större helhet” har använts för att legitimera att välkända kyrkomusikprofiler inte tilltros att ens få arbeta med notskrift och ackompanjemang. Det hela framstår både vettlöst och som helt onödig vuxenmobbing av en yrkeskår.
Vilken självbild får de ansvariga från kyrkokansliet att sätta sig över kvalificerade musiker när det gäller att arbeta med musik? En undersökning presenterad nyligen i Kyrkans Tidning visade att musiken egentligen är den mest centrala delen av gudstjänsterna för deltagarna. Är det då rim och reson att bedriva arbete med gudstjänstordning över huvudet på sakkunskap och representanter för de musiker som varje vecka arbetar med gudstjänstsång ute i församlingarna?
Ännu mer märkligt är en ny uppgift i SvD att kyrkokansliet låtsas ha en språklig arbetsgrupp som inte finns. Åtminstone har en tillfrågad medlem aldrig hört talas om en sådan grupp! Med alla märkliga turer och avslöjanden framstår detta projekt som alltmer dödfött. Vi som minns hur den tidigare handboken togs fram kommer ihåg hur församlingarna under en lång tid fick ta del, pröva och utvärdera nytt material. Trots att ett handboksförslag under tiden kasserats har nu ledningen för den nationella nivån kastat fram ett nytt forcerat förslag och tvingas retirera undan för undan. Tydligen är tanken att enbart några församlingar ska få pröva och lämna synpunkter. Menar biskopar och kyrkopolitiker därmed att övriga församlingar enbart ska få en fastställd gudstjänstordning von oben utan någon som helst lokal förankring eller möjlighet att ta del i processen?
Nu måste det vara hög tid för ärkebiskopen och våra folkvalda att träda fram ur stängda rum och visa tydligt ledarskap. Erkänn slutligen att det finns tidigare misstag och inse att en ny handbok måste upplevas som trovärdig i kyrkan. Ja tack till förnyelse och till fortsatt användning av de finaste texterna som fanns i det nya förslaget. Nej tack till rikskyrkans självupptagenhet som ignorerar inflytande från bredden av fotfolket i kyrkan. Avbryt kyrkokansliets uppslitande ställningskrig med våra duktiga musiker och börja om arbetet med en kyrkohandbok som tar vara på sakkunskap och samtidigt växer fram ur församlingarnas egen gudstjänstutveckling.
Elin Olofsson
Gudstjänstvärd, körsångare
LÄGG TILL NY KOMMENTAR