Storpastorat

Tystnadens kultur är rädslans kultur

DEBATT. På kort tid har tre domprostar och kyrkoherden i Sveriges största pastorat, Malmö, blivit utköpta. Dessvärre har de tydligen gått med att beläggas med munkavle. Vi hade behövt en öppen diskussion om vad som varit svårt och varför det inte fungerat, anser Caroline Krook, biskop emerita.

Tillsammans med dåvarande biskopen i Växjö Sven Thidevall lade jag en motion till Kyrkomötet 2007 med en önskan om en strukturutredning. Den bifölls och tillsattes året därpå och 2011 kom betänkandet Närhet och samverkan. Den handlar om det vi längtade efter: större lokalt engagemang och större administrativa enheter.

Nu är vi inne i fasen av att förverkliga detta och det har på många sätt varit svårt. På några månader har tre domprostar och kyrkoherden i Sveriges största pastorat, Malmö, blivit utköpta. Uppenbarligen är det något som inte fungerat. Dessvärre har de tydligen gått med att beläggas med munkavle. Vi hade behövt en öppen diskussion om vad som varit svårt och varför det inte fungerat.

Vi måste få en analys som kan hjälpa både dessa församlingar och andra att möta framtiden. En tystnadens kultur skapar en rädslans kultur! Vem ska våga söka de höga tjänsterna? Vems tur är det nästa gång? Handlar det hela om de eviga problemen om styrning och ledning och vem som bestämmer i stort och i smått? Vem vågar i nuvarande kultur inom kyrkan vara frimodig och i nära samverkan med sitt kyrkoråd stå för ett visionärt ledarskap?

Vi har redan en oroande medlemsflykt som till viss del beror på att många uppfattar att kyrkans pengar (medlemsavgifterna) används på oansvarigt sätt. Hoppas att dessa utköpta herdar och höga tjänstemän på nationella nivå snart får andra tjänster (kyrkan behöver er) och kan avstå från att ta ut dubbla löner. Sådana signaler skulle kyrkan behöva!

Mer inom samma ämne
Storpastorat
Storpastorat
Storpastorat