Under och mirakler

Uppståndelseundret grundbult i den kristna tron

REPLIK. Jag vill ha mer av samtal i Svenska kyrkan om det i kristen tro som tycks svära mot sunt förnuft. Och jag vill att min kyrkas präster, biskopar och ärkebiskop hjälper mig att formulera tankarna, uppmanar debattör Ulla Gudmundson.

Camilla Frostell har svarat på mitt debattinlägg där jag efterlyser ett levande teologiskt samtal i Svenska kyrkan kring frågan: ”tror Svenska Kyrkan på Jesu fysiska uppståndelse?”. Frostell finner frågan ”förbryllande” och blir ”lite oroad”. Hon hävdar att ”deklarationer som låser oss vid teknikaliteter dödar levande samtal”.

Jag blir förbryllad över att hon som kristen blir förbryllad. Uppståndelseundret är ju grundbulten i den kristna tron. Evangelierna gör - även om de skiljer sig sinsemellan - anspråk på att skildra historiska händelser som faktiskt har ägt rum. De är inte, som skapelseberättelserna, en myt. De kan och måste tolkas, men de är något en kristen kyrka måste förhålla sig till, ingenting som kan viftas undan.

Att en tro skulle ha ”mycket lite med provisoriska och ofullständiga sanningar att göra” är för mig ett absurt påståenden. Filosofen Platon skilde mellan doxa, att ha en enkel mening om något, och episteme, säker kunskap. För mig är tro något som ligger mittemellan. Jag tror att något är på ett sätt, men jag vet inte säkert. Vi skymtar sanningen dunkelt, en dag ska den uppenbaras fullt ut.

En mycket ung släkting ställde i påskas frågan: ”vad är sambandet mellan Kristus och påskharen? Det vill jag verkligen veta!!” Att avspisa honom med ”bry dig inte om det” eller, värre, med en puss, hade varit ett svek. Människor har ställt de här frågorna (ok, inte om påskharen) i 2000 år.

Vi närmar oss tron på olika vägar och vi tror på olika sätt. Tro är också tillit. Jag köper helt Frostells exempel med alkoholisten som apropå bröllopet i Kana säger ”i mitt fall har Jesus förvandlat öl till möbler”. Men för mig är ett allvarligt, prövande samtal om det i kristen tro som tycks svära mot sunt förnuft i högsta grad ”ett levande samtal om den levande Guden”. Det handlar inte om ”teknikaliteter”. Jag vill ha mer av sådant samtal i Svenska kyrkan. Och jag vill att min kyrkas präster, biskopar och ärkebiskop hjälper mig att formulera tankarna.

Fakta: Debatt

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

  • 2 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Bertil Murray

    Tack Ulla för din tydlighet och frimodighet. Den uppmuntrar och gör gott.

  • Lekman

    Ett nytt tänkvärt inlägg från Gudmunson. Det som händer om de centrala doktrinerna förvandlas till lösa ting i en plocklåda som man kan välja eller välja bort är ju att sammanhangen och tillslut nog också hela meningen med det traditionella kyrkliga livet tappas bort. Etiken och humanismen finns säkert kvar, men det övriga, läran, de transcendenta antaganden, tappar ju all dynamik.
    Att hänvisa till (bibel - och natur)vetenskaperna som orsaker till nutidens rådande materialistiska världsbild och behovet av att därför relativisera de kristna dogmerna känns på nåt vis inte som tillräcklig orsak. Enligt min mening handlar det här om nåt annat, om kulturella fenomen.
    Det är min uppriktiga önskan att teologer av alla schatteringar nu tar Gudmunsons uppmaning på allvar och börjar engagera sig och diskutera den kristna läran, det är helt nödvändigt med ett brett, anständigt och varaktigt samtal nu.
    Det är heller inte vi lekmän som skall föra samtalet om det här, vi är trots allt - bara lekmän.

Mer inom samma ämne
Under och mirakler
Under och mirakler
Under och mirakler
Under och mirakler
Under och mirakler
Under och mirakler
Under och mirakler