Utan uppståndelse är tron meningslös

Någonstans finns det en gräns. Gränsen och botten nåddes, för mig, i Kyrkans tidning nummer 9/17, i artikeln ”Västerås stift – den rebelliske tonåringen”, skriver debattören.

Alltsedan min prästvigning 2014 har jag lovat mig själv att inte gå in i någon offentlig debatt om kyrkliga och teologiska spörsmål. Det leder alltför ofta till vidgade klyftor i stället för försoning. Det fungerade fram till i dag för nu sitter jag ändå här vid tangentbordet och skriver. Varför?

Någonstans finns det ändå en gräns. Och för att citera hip-hopartisten Timbuktu, ”the botten is nådd”. Gränsen och botten nåddes, för mig, i Kyrkans tidning nummer 9/17, i artikeln ”Västerås stift – den rebelliske tonåringen”.

Där ifrågasätts Jesu uppståndelse från de döda av tre präster i Västerås stift och det avslutas med en fråga av prästen Johan Linnman. “– Vad skulle de säga om man hittade Jesu skelett? Jag har svårt att tro att de skulle sluta tro då. Den kristna tron handlar väl inte om ett skelett?”

Vilka “de” Linnman syftar på är inte helt klart men jag antar att han här syftar på sådana som jag, som tror på Jesu uppståndelse. Så vad är svaret? Jo, jag skulle sluta tro om man hittade Jesu skelett. Men, och det är ett oerhört viktigt men, det skulle aldrig hända. För jag är fullständigt övertygad om att Jesus sitter på allsmäktig Gud Faders högra sida. Och det med skelett och allt!

Prästerna i Västerås tänker fritt, enligt artikeln. Jag finner dock deras idéer vara oerhört låsta vid den typ av teologi som började komma på 1800-talet och som slarvigt kan benämnas med det breda uttrycket “liberalteologi”.

Prästerna i Västerås stift har som alla andra präster svarat på frågan vid sin vigning: “Vill ni stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten?”

För mig är det fullständigt glasklart vad den heliga Skrift och vad vår kyrkas bekännelse vittnar om gällande detta! Paulus skriver i 1 Kor. 15:12-20:

”Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.”

Här finns väl den sanna friheten? Hos Jesus Kristus och vad han har gjort. Om uppståndelsen inte är ett faktum så är det, som Paulus skriver, meningslöst.

Johan Linnman, Marit Norén och Katarina Frisk, hur ser ni på detta? Hjälp mig att förstå hur ni tänker för jag vill verkligen veta.

Samuel E Lilja
församlingspräst i Alsike och Östuna