Vad är viktigt i meningsfulla livsåskådningssamtal?

Till Roland Uhrberg. Skulle du verkligen vilja ha svar på frågorna som du ställer? Kanske kunde du läsa boken Bortom Universum av Gary Renard för att få lite nya idéer om hur det skulle kunna vara. Kom gärna tillbaka när du läst boken och berätta vad du tycker om just de svaren! Det kan vara svårt att få tag i boken på svenska. Den heter THE DISAPPEARANCE OF THE UNIVERSE på engelska.

Visst, det är på sitt sätt intressanta frågor som Roland ställer upp. Men det liknar ganska mycket ett försök att med logik slutligen avgöra vem som har rätt, religionen eller vetenskapen (Facit i Rolands enkät: vetenskapen). Glöm det! Låt vetenskapen hålla på med sitt och religionen med sitt, och var och en prata för varan bäst de kan. Människor själva kommer alltid hitta olika sätt att kombinera en acceptans av vetenskap med religiös tro, den frågan löser man inte på vare sig debattsidorna eller olika seminarier. Debatträvarna från bägge sidor måste förstås fortsätta tvåla till varandra bäst de kan, det ingår i rollen, men det där bryr sig folk inte så mycket om. Får vi hoppas.

Instämmer, Peter, men eftersom debatten mellan Humanisterna och kyrkan ser himla seglivad ut, vore det bra om den kunde lyfta ur sandlådan. Men tyvärr tror jag inte att Rolands frågor är så rätt. Roland tycks förutsätta att den evolutionsbiologiska och kosmologiska kunskapsnivån (och förmodligen en radda av annan modern spetsforskning) är signifikant lägre bland troende än icketroende. Utifrån den ståndpunkten blir samtalet svårt. Det antyds även att Humanister inte behöver fördjupa sin intellektuella analys av bibeln. Och den Gud Roland refererar till - vad är det? En kreationistisk supertomte? Tack för inbjudan, Roland! Synd att den gjordes med armbågen. I sak tror jag tvärtemot Roland att det är fel väg att leta enkla frågor att debattera. En djupare dialog kring hur "Slumpen" och "Gud" generellt uppfattas av Humanister resp. troende krävs för att skapa om inte en gemensam plattform, så åtminstone plattformar inom hörhåll från varandra. e a e ger ofta "new age" - inspirerade rekommendationer. Suspekt i båda lägren... I ett språkbygge för en fungerande kommunikation, tror jag faktiskt att "de flummiga" kan tillföra något.

BETRAKTELSE

Nere i jorden lever daggmasken.
Två meter från den
på en parkbänk sitter du.

Du har ögon. Du kan se träd, stenar,
horisont, människors verk
och mycket mer.
Du kan nämna mått och former.

Kanske kan daggmasken skilja ljus från mörker
och kanske vet den varifrån ljuset kommer.
Jag vet inte så noga.
En sak är jag dock säker på:
Den kan inte föreställa sig din värld.

Tänk dig nu något som har intelligens
och förmågor långt över dina,
ungefär som att du har intelligens
och förmågor långt över daggmaskens.
Tänk dig också att detta något har sinnen
som är annorlunda än dina.

Går det att avvisa möjligheten av ett sådant något?
Om inte, visst måste slutsatsen bli att detta något
kanske är i en värld, vilken du inte kan föreställa dig?

En sådan okänd värld kan finnas alldeles intill dig.
Tänk på att din vanliga värld,
som daggmasken inte kan föreställa sig,
omger daggmasken.

Är den här tanken lätt att vifta bort?

Jag är nyfiken på vad du menar med det här Sten Nordlund? ""new age" - inspirerade rekommendationer. Suspekt i båda lägren... " Istället för att bara sätta etiketten "new age" på det jag ofta hänvisar till, tycker jag att vi bör undersöka saken närmare. Annars kommer vi för billigt undan. :) Den här diskussionen skulle kunna bli riktigt givande och spännande. Det beror ju på oss.
Artikelförfattaren efterlyste " ärliga och uppriktiga samtal".

Om du verkligen vill ha svar på frågorna så kommer du längre om du frågar teologisk och filosofisk litteratur än vilken random kristen som helst på till exempel ett debattforum eller en blogg. Mitt intryck är att de "humanister" som skriver i bloggar mest vill debattera för debatterandets skull (det gäller också många kristna).

Björn Backengårds betraktelse är tänkvärd. Rekommenderas som läsning till alla fundamentalister, ateistiska eller teistiska, som uttalar sig tvärsäkert om förhållanden som ligger utanför för det mänskliga medvetandets kunskapshorisont.

De flesta dumma svar har sitt ursprung i dumma frågor. Tvivlar på att någon vill uppfattas som dum genom att besvara Dina frågor. Det vore onekligen dumt.
Mvh, Torgny Rabe

Hej Sofia, 24 januari 08:37.

"Om du verkligen vill ha svar på frågorna ...", skriver du.

Han kommer att finna lika många svar som antalet böcker han tittar i, om han finner några svar alls. I värsta fall traskar svaren ut i en ödemark av förvirring.

Ryms frågorna och svaren inom ramen som våra sinnen ger? Ryms de inom ramen som vår föreställningsförmåga ger? Det är omöjligt att bestämt svara ja, så för säkerhets skull blir det två stycken nej.

En fisk kan inte förklara hur det känns att andas frisk luft.
- Vad menar du med "förklara"? frågar den först.
När jag försöker att förklara vad en "förklaring" är, simmar den iväg.

Tillbaka till frågorna. En skymt av svar kanske man dock finner om man försöker att bli helt ödmjuk inför det gåtfulla och det stora och det lilla. Möjligen ordlösa.

Underbart citat av Willy Kyrklund! Tack Roland Uhrberg! Den stora utmaningen för oss ateister är att försonas med att våra liv är en "sekundkort kolflaga" och samtidigt bry sig om framtiden. Att på ett engagerat sätt bry sig om framtiden och jordens och det globala samhället överlevnad bortom det egna personliga livets utplåning är kärnan i vad som skulle kunna kallas en sekulär, ateistisk eskatologi. Denna hållning ger en märklig och fascinerande rymd åt det egna lilla personliga livet. Att någon gång diskutera denna sekulära eskatologi visavi olika former av kristen eskatologi skulle vara intressant. När det gäller ett exempel på ett ateistiskt, humanistiskt sätt att närma sig frågan "Finns Gud?" så kolla mitt inledningsanförande i en debatt med samma rubrik. Googla "finns gud kalmar". Apropå ditt sista stycke om att den typ av frågor du ställer ofta anses "hädiska, provocerande och mer eller mindre oförskämda" så kan det, för att anknyta till Jackelén, bero på att man betraktar sin tro som privat ("har du inte med att göra") och inte personlig som man gärna delar med sig av. Hälsningar från Carl Gustaf Olofsson, styrelseledamot i Kalmarhumanisterna