Svenska kyrkan är rik. Egendomsnämnderna förvaltar skog, som har ett marknadsvärde på 20 miljarder kronor.

Det stora demokratiska problemet är att förvaltningen av dessa skogar sker nära nog helt utan insyn från medlemmarna. Mitt intryck är att det är ett fåtal tjänstemän som har hand om förvaltningen. Av de protokoll, som jag har tagit del av, och de är naturligtvis inte alla, har inte någon ledamot i egendomsnämnderna, ej heller någon ledamot i stiftsfullmäktige, någon gång begärt någon redovisning. Förvisso lämnas förvaltnings­berättelser och bokslut ut, men inget mer. Exempelvis har tv-programmet Kalla fakta visat hur viktigt det är med insyn.

Officiellt säger egendomsnämnderna att man eftersträvar högsta möjliga uthålliga avkastning.

Frågan är dels om om man lever som man lär, dels om man lyckas. Själva måluppfyllelsen kan vara viktig att mäta.

Min tvekan om egendomsnämnderna söker nå högsta avkastning gäller exempelvis varför man alls inte eftersträvar högsta möjliga jaktarrenden. Min bedömning är att man inte når hälften av marknadspriserna. Andra avvägningar synes göras.

En möjlig försäljningsmetod för virket skulle kunna vara via anbud. Åtminstone i södra Sverige gör man inte alltid så. I stället används förhandlingsmetoden. Därav följer att alla presumtiva köpare inte får vara med.

Även om egendomsnämnderna skulle ha målsättningen att få högsta möjliga avkastning, är det alls inte säkert att man lyckas. Att sälja några månader för tidigt, eller för sent, kan ge stora inkomstbortfall. Prisnivåerna är intressanta. Först om medlemmarna, och massmedia, får möjligheter till jämförelser, kan någon bedömning göras.

När det gäller insyn i virkesaffärerna avslås detta med hänvisning till att någon, som driver likartad verksamhet kan gynnas om uppgiften röjs. En tolkning är att egendomsnämnderna antyder att man får bra betalt för virket, vilket man inte vill att, exempelvis, godsägare skall få veta.

Ett annat skäl, som egendomsnämnderna anför är att kyrkan kan lida skada om uppgifterna röjs. Påståendet antyder då att kyrkan har sålt så billigt att man inte vill tala om hur dåliga affärer kyrkan har gjort. Gör man det, blir medlemmarna arga.

Det tredje skälet för sekretess är att kyrkans affärspartners kan skadas. Ett utlämnande av virkeskontrakten skulle kunna skada motparten samt negativt påverka anseendet och förtroendet för kyrkan. Formuleringen antyder att kyrkan har sålt dyrt, exempelvis till Södra. Då skulle det vara svårt för Södra att förklara detta för sina medlemmar. Det har förekommit uppgifter om att just Södra har betalat kyrkan långt mer än priserna till övriga medlemmar.

Kyrkan vill ha sekretess i evig tid. Lunds stift menar att de, eller deras affärspartners, kan lida skada, även om efterfrågade handlingarna skulle vara tio år gamla. Efter tio år gallas virkeskontrakten bort!

Demokrati kräver insyn. Vägran till insyn medför frågeställningar: Vad döljer kyrkan? Jag tror att Svenska kyrkans inställning till demokrati medför att alltfler tar steget och säger upp sitt medlemskap.

Vem vill vara medlem i en uppenbart odemokratisk organisation?

Sune Håkansson
Ronneby