Ja, det finns många funderingar, tankar och rädslor omkring hur vi ska organisera och strukturera upp den helige Andes verksamhet. Eller hur vi ska bygga Kristi kropp, eller hur vi ska öppna upp för tacksamhet och lovsång inför Skaparen som ger oss livet.
Nu i Örebro pågår samtal, diskussioner och många funderingar om huruvida det är bra eller dåligt att bli ett stort pastorat som stiftsstyrelsen har föreslagit. Ja, ja… ibland undrar jag över den helige Andes grepp i våra hjärtan – varför en fråga om struktur och organisation blir så otroligt laddad!
Johan Unger skriver i Kyrkans Tidning nummer 40/12 att om kyrkomötet beslutar enligt kyrkostyrelsens förslag så kommer det innebära ett andligt blodbad i så stor utsträckning att Stockholms blodbad kommer att verka som en skråma. Oj, tänker jag, det var verkligen att ta i. En stark bild. Stockholms blodbad, ett av många fasansfulla scenarier genom historien. Ett av många triumfatoriska segertåg där ondskans andemakter styrt och ställt och där ändamålen fått helga medlen. Huvuden rullade, inte bara maktens, utan även tjänstefolk och mindre maktlystna fick sätta livet till. Det är inte ett isolerat historiskt drama.
Människoslakt är en verklighet som historien dessvärre upprepar och som följer in i vår tid. För djävulens grymhet och list är människor inte mer värda än en blykula eller ett välriktat slag med en machetekniv. Eller ett kort slitage på bilans sylvassa egg. Mitt i byn, mitt i staden, där människors vardag utspelas. Barn och vuxna. Som du och jag.
Blodbad – är det ett väl använt bildspråk när vi talar om hur vi som kyrka ska bygga strukturer för att ge plats åt den helige Ande? Ett gigantiskt andligt blodbad i dignitet med skytte-gravarnas blodsutgjutelse under första världskriget, eller … jag vet inte … vad säger Johan Ungers bild egentligen?
Jag bara undrar och tänker att språk och uttryck kanske ska klinga samman och vara kongruenta med den fråga som diskuteras.
Marie-Anne Gustafson
komminister i Örebro Nikolai församling.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR