KG Hammar avslutar sitt tankeväckande inlägg i Kyrkans Tidning nummer 45/13 om Kristus som tankekonstruktion och tolkningen av berättelsen om uppväckandet av änkans son i Nain och andra bibelberättelser på följande sätt: ”Om vi är ense om att tyngdpunkten ligger här och nu, så kan vi väl låta det vara rymd kring våra olika tolkningar av där och då.”
Jag tänker på många sätt precis tvärtom. Tyngdpunkten ligger ”där och då” – i den vanliga mänskliga historien, där Gud vid en bestämd tid och på en bestämd plats steg in i historien och Jesus föddes, levde, dog och uppstod som sann Gud och sann människa. Detta är helt avgörande för min egen tro. Det min tro vilar på, dess tyngdpunkt, ligger helt utanför mig och vilar på något som hänt ”där och då”. Trosbekännelsen som läses i kyrkan varje söndag har också en tyngdpunkt på ”där och då”.
Jag kan förstå att sökare kan uppleva det positivt att det finns många tolkningar om vad som hände ”där och då” så att inte den kristna tron upplevs trång utan att många fler människor skall kunna omfatta tron. Men jag vet också att för många med mig är det helt avgörande att det som hände ”där och då” och som beskrivs i första hand i evangelierna är något sant och verkligt, något som verkligen har hänt och något som jag just därför kan bygga min tro på ”här och nu”. De helt avgörande händelserna för kyrkans tro och därmed min egen tro är Jesu födelse och Jesu död och uppståndelse, men även alla de andra berättelserna från Jesu liv är viktiga för att visa mig vem och hur Han är. Att jag kan lita på att det som berättas av evangelisterna har hänt är centralt för vad jag kan veta om hur Jesus är och därmed för min tro ”här och nu”.
Av en norsk förkunnare hörde jag en gång en bild som är tillämpbar i detta sammanhang. Det gällde hur olika händelser under andra världskriget fick betydelse för människors upplevelse av situationen hemma i Norge. Hur ”där och då” påverkade ”här och nu”. Den avgörande punkten under kriget var landstigningen i Normandie i juni 1944, D-dagen. Efter det var det bara en tidsfråga innan Tyskland kapitulerade i maj 1945. När man i Norge fick höra att de allierade lyckats genomföra landstigningen trots mycket stora förluster så märkte man inte så mycket av den segern hemma. Tyskarna satt fortfarande med makten i Norge i nästan ytterligare ett år. Men budskapet kunde spridas att den avgörande segern var vunnen.
Detta kunde norrmännen tro på i sina hjärtan trots den verklighet de såg runt omkring sig. Det avgörande för deras tro ”här och nu” var att det som berättades var sant och verkligen hade hänt ”där och då”.
Aposteln Tomas är en av mina förebilder. Han var Tvivlaren. Han ville ha bevis för Jesu uppståndelse. Jesus mötte honom. Tomas blev övertygad och fick sätta sin tro till Jesus. I tvivlets mörkaste stund vill jag inte ha tyngdpunkten i ”här och nu” utan på något som är sant och som verkligen hänt i historien helt utanför mig ”där och då”.
Göran Vikström
Södertälje
LÄGG TILL NY KOMMENTAR