Församlingarna har i klassisk teologi, kyrkorätt och pastoral praxis varit kyrkans grundläggande lokala gemenskap kring Ordet och sakramenten. Nu föreslår kyrkostyrelsen kyrkomötet att storpastorat ska bli en lokal kyrklig enheten över församlingarna.
Förvaltning ska stå över gemenskap. Stiftstyrelsen i Strängnäs – i kyrkostyrelsens efterföljd – har föreslagit att vi i Örebro ska ge upp våra sju pastorat och våra församlingar och bilda ett storpastorat.
Vi är en liten majoritet som inte vill det. Vi vill ha kvar våra församlingar. Vi tror att de blir mer levande, när de får råda över sig själva. Våra stora församlingar i Örebro har fem kännetecken: ett invigt kyrkorum, söndaglig huvudgudstjänst, ett av församlingen valt kyrkoråd, en av församlingen vald kyrkoherde och en församlingsinstruktion utformad av kyrkoherden i samråd med församlingen – jfr kyrkoordningen. De tre sistnämnda är församlingarnas huvuden, deras styre och ledning. Av dessa fem kännetecken tänker stiftsstyrelsen – i kyrko-styrelsens efterföljd– med sitt förslag avskaffa tre.
Kan man då längre tala om församlingar? Kanske till namnet, men inte till gagnet. Medvetet önskar stiftet hugga huvudet av församlingarna och lämna de sargade kropparna kvar. De ska istället skötas och ledas av nya huvuden – högt ovan församlingarna. Vi i församlingar får inte välja vårt eget kyrkoråd, inte vår egen kyrkoherde och inte utforma vår egen församlingsinstruktion. Hela den klassiska församlingsordningen skjuts sönder. En livskraftig, stor och rik församling som Almby, som har funnits sen medeltiden degraderas i realiteten till ett distrikt – liksom de andra församlingarna.
Anhängarna till storpastoratsmodellen hävdar bland annat att man måste tänka på de möjligheter till samordning som ett storpastorat ger. Vi som är motståndare vill också samarbeta församlingarna emellan – fast underifrån, inte uppifrån. Vi önskar andra modeller än storpastoratet. Vi vill behålla våra huvuden.
Vi vill att kyrkomötet och den reviderade kyrkoordningen ska erbjuda alternativa former för samordning. Varför ska vi tvingas in i en ordning? Varför får vi inte olika valmöjligheter? Fram för mångfald i församlingsstyrelsen! Bort med enfalden!
Om kyrkomötet beslutar enligt kyrkostyrelsens förslag, då medverkar det till ett andligt blodbad som får Stockholms blodbad att verka som en skrå-ma.
Johan Unger
domprost em,
kyrkligt förtroendevald i Örebro
LÄGG TILL NY KOMMENTAR