Vem skall använda kyrkohandboken?

Att arbetet med kyrkohandboken har slagit in på en återvändsgränd har väl knappats undgått någon. Det förslag som varit ute på remiss mötte förödande kritik från såväl experter som kyrkomusiker och övriga intresserade. Från projektgruppen har man i sann propagandastil hävdat att materialet enligt remissvaren endast behövde vissa justeringar för att vinna gehör. Så kan man uttrycka sig om man riggat enkäten så att all konstruktiv kritik används för att bekräfta förslagets förträfflighet. I själva verket är den samlade kritiken omfattande, ett intryck som förstärks om man följer diskussionerna över sociala medier eller lägger örat mot marken och lyssnar.

För att en ny kyrkohandbok skall komma till användning krävs att den uppfattas som legitim. Den måste vara förankrad i kyrkomusikerkåren och församlingarna. Tjänstemännen som har i uppdrag att utföra detta arbete har förvisso bjudit in sakkunnig expertis som representerar kyrkomusikerkåren men det räcker naturligtvis inte med en inbjudan. Man måste vara beredd att ta intryck av dem som har kompetens att bedöma vilka åtgärder som krävs för att handboksarbetet skall nå ett erkänt resultat.

Styrgruppen för kyrkohandboken har nu den delikata uppgiften att förklara mot vilken musikalisk expertis man lutar sig när man så småningom lämnar ut ett nytt förslag på remiss. En samlad och enig representation för kyrkomusiken i Svenska kyrkan dömer ut arbetet. Vem skall använda kyrkohandboken?

Gustav Eriksson