Korsväg: ”Vi känner inte igen oss i beskrivningen”

Tack för era synpunkter på Korsväg i Kyrkans Tidning nummer 33/18. Det är viktigt att reflektera över varje nummer vi ger ut. Vi inleder våra redaktionsmöten med att göra det, innan vi tar oss an nästa nummer.

Varje nummer av Korsväg har ett tema som vi försöker spegla ur olika perspektiv. I valet av skribenter och intervjupersoner försöker vi tänka balans mellan bland annat unga-gamla, män-kvinnor, vigda-anställda-förtroendevalda-ideella- församlingsbor, kyrklig inriktning, geografisk spridning både mellan och inom våra två stift etc. Självfallet brister vi i balansen då och då. Det kan bero på att uppslag faller och skribenter tackar nej. Det kan också bero på att vi ibland inte ser det vi i efterhand kan se. Men vi brister inte i vår ambition att spegla mångfalden!

I senaste numret var det hela fem biskopar som medverkade. De valdes utifrån att vara just biskopar, inte utifrån att vara politiker. Kommunalrådet i Karlstad (spinoff från reportaget om Brottsförebyggande Centrum) valdes utifrån att hon varit utsatt av nazister, vilket också var fallet för Alexandra Pascalidou. Här var det spänningsfältet demokrat-icke demokrat (läs nazist) som vi ville fånga. Här fanns också den lokala kopplingen till Karlstads stift i båda fallen. I församlingsreportaget lyfte vi fram de olika nomineringsgrupperna, alla från S till SD. Krönikörer väljs främst utifrån vad de har att säga i temat, inte deras ev politiska hemvist.

Vi känner inte igen oss i beskrivningen: ”den totala naiviteten och omedvetenheten hos redaktionen”, även om vi inte kan identifiera den politiska hemvisten hos alla medverkande i Korsväg så som debattörerna i KT uppenbarligen kan göra.

Vi tar med oss era synpunkter in i det fortsatta arbetet med Korsväg, så som vi gör med den respons vi får. Läsarkontakt är viktig och rolig att ha!