Vi kristna i Sverige är skilsmässobarn

Jag yttrade mig som forskare i en faktafråga, inte som representant för den katolska kyrkan i en ekumenisk polemik (Gud bevare oss för sådant som vi har fått nog av i 400 år).

Min text ville peka på några icke allmänt kända fakta, inte göra någon värdering av dagens Svenska kyrka, landets största aktör i fråga om vad kristen tro är och vilka konsekvenser den måste få konkret. Vem är jag att betygsätta det ovärderliga arbete som Svenska kyrkan utför på otaliga plan? Och ingen människas gudsrelation definieras av hennes samfundstillhörighet.

Låt oss dock respektera fakta och undvika förskönande historieskrivningar i jubelfesttalens tid. Vi kristna i Sverige är skilsmässobarn. En möjlig väg till försoning med vår såriga bakgrund och ömsesidiga irritation är en historik som vi skulle kunna enas om. Inte för att visa att min pappa är starkare än din utan för att rena minnena och gå vidare i ett accepterande av ofrånkomliga fakta i ett konstruktivt samarbete och gemensamt vittnesbörd om att nåden finns – också för oss kristna bråkstakar, klassens problembarn.

Anders Piltz