Vi löser måltidsfrågan på Kyrkdagarna så praktiskt som möjligt

Mats Aldén Teologie doktor, präst och avdelningschef vid Lunds stift

I höst samlas anställda, förtroendevalda och ideella från både Lunds stift till Kyrkdagarna. 

Vi kommer att vara 1500 personer på kyrkdagarna i Lund i september och behöver lösa utmaningen med mat som fungerar för alla. 

REPLIK

Svar på insändare i Kyrkans Tidning där Sven Svensson och Nils Svensson undrar varför all mat som serveras på Kyrkdagarna i Lunds stift är vegansk och varför kaffe och te är Fairtrade-märkta.

Pandemin bidrog till att Lunds stift, precis som alla andra, behövde ställa in flera evenemang. När vi nu lagt den bakom oss vill vi samla så många anställda, förtroendevalda och ideella från både Lunds stift och andra stift som möjligt. Den största anläggningen i centrala Lund är Sparbanken Skåne Arena. Där kan vi vara 1500 personer. Deltagarna behöver så klart äta och då finns två alternativ. Antingen får alla själva ta ansvar för matintaget på någon av stadens restauranger, vilket skulle ta väldigt mycket tid, – eller så serveras mat genom vår försorg.

Alla som någon gång arrangerat ett möte vet att kostpreferenserna är nästan lika många som deltagarna. Eftersom vi hoppas få ta emot 1500 personer ser vi utmaningen med att servera mat som funkar för alla. Vi har tecknat avtal med två matkreatörer som ska laga lunch som de allra flesta kan äta. Den är bland annat fri från gluten, nötter och laktosprodukter.

Den innehåller inte heller kött eftersom det även inom det fältet finns flera kostvariationer. En del äter fågel men inte fläsk- och nötkött, några är allergiska mot fisk och skaldjur, för att nämna något. Utmaningen fick oss alltså att välja kost utan animaliska produkter. Inte för att göra ett politiskt statement – utan för att göra måltidssituationen praktiskt möjlig. Så nej, detta är inget påhitt för att fördärva vår skånska matkultur eller förutsättningarna för jordbrukare och livsmedelsproducenter. Maten som ska serveras under konferensen är till största delen tillverkad av lokala råvaror från fälten i södra Sverige.

Lunds stift är långt ifrån främmande från lantbrukarnas och livsmedelsproducenternas livsvillkor i Skåne och Blekinge. Låt mig nämna ett par exempel. I samband med biskopens visitationer har vi bland annat besökt två av de stora fideikommissen i Skåne, där vi fått berättat så väl om slott som om jordbruk och djurhushållning. Deras engagemang för ett hållbart och effektivt jordbruk och en omsorgsfull djurhushållning har inte gått att ta miste på.

Vi har också besökt Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och i Balsgård och fått insyn i den forskning som bedrivs där. Lunds stiftskansli har en hel avdelning med välutbildad personal, som förvaltar stiftets skog och jord. Där finns en stor bredd av professioner och några av dem bedriver dessutom eget lantbruk. Kollegorna på den avdelningen ansvarar för avtalen med stiftets arrendatorer och har därför god insyn i villkoren för såväl lantbruk som skogsbruk.

Att mänskligheten står inför stora utmaningar vad gäller befolkningsökning och möjligheten att försörja jordens befolkning med mat och välstånd är väl allmänt känt och accepterat. Det finns förväntningar på Svenska kyrkan att ta sig an de stora utmaningar vi som mänsklighet står inför. Svenska kyrkans biskopar har skrivit ett biskopsbrev om klimatet och kyrkomötet har beslutat om en Färdplan för klimatet.  Hur vi ska arbeta för mänsklighetens och Jordens bästa ska självklart diskuteras – och att vi ska göra vad vi kan är självklart.

Jag ska erkänna att jag blev förvånad över att det finns personer som inte kan tänka sig att äta ekologiskt odlad eller enbart vegetabilisk kost vid enstaka tillfällen – även om man personligen inte är övertygad om att det har någon positiv effekt i stort.

Jag hoppas att ni, Sven och Nils, känner er varmt välkomna till kyrkdagarna. Jag hoppas att ni ska hitta intressanta punkter i programutbudet, att ni vill vara en del av gemenskapen, och kanske äta något ni inte ätit tidigare – och dessutom tycka att det är gott!  

Mats Aldén

Teologie doktor, präst och avdelningschef vid Lunds stift. Ansvarig för planering och genomförande av Kyrkdagarna 2024, “Kallad till kärlek”, i Lunds stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Peter Nilsson
Med 1500 matgäster borde det inte vara några som helst problem att erbjuda en à-la-carte-meny där även kött finns med. Om deltagarna i förväg anmäler vad de vill äta torde detta vara enkelt att lösa. För att undvika näringsbrist och trötthet under dagarna är det viktigt att även erbjuda tillräckligt antal kosttillskottpiller för dem som väljer att äta veganskt. Här skulle säkert kostpillertillverkarna vara villiga att ställa upp med sitt know-how och kanske även sponsra och närvara vid evenemanget.
Helene Öhman
Det rimmar falskt när Mats Aldén skriver att den veganska kosten på Kyrkdagarna i september inte är ett politiskt statement utan en praktisk fråga. Det hade varit varit fullt möjligt, och säkert mycket billigare, att distribuera mat i två varianter, dock utan kändiskockar som säkert inte är billiga. Mat i samband med kyrkliga event har tyvärr blivit alltmer särskiljande. Husmanskostätarna står betydligt lägre i rang än veganerna. Och det är här det blir helt fel. I en värld fylld av tabun kring måltiderna gjorde Jesus tvärtom och åt med alla. Och Paulus tar udden av allt tjafs om mat genom att proklamera att man kan äta allt, t o m avgudakött. Det är oroväckande att vi som kyrka backar bandet och återigen gör maten till "saliggörande". Det är självklart så att den som inte vill äta den veganska maten kan äta på något annat matställe. Men det kunde ju likaväl vara så att de som inte kan äta husmanskost får gå på restaurang. Kanske hade det varit mest praktiskt att inte servera mat alls. Det är synd för måltiden är kittet i våra liv, Att dela måltid bygger på ömsesidig respekt. Måltiden får aldrig bli ett politiskt statement. Tyvärr , har det blivit så.