Vi vill ta del av processen

I snart tjugo år har jag haft glädjen att fördjupa mig i psalm genom Anders Frostensonstiftelsen. Där har jag lärt mig tre viktiga ting: 1. Psalmsång är allsång. 2. Psalm består av dogma och dikt - utan poesi sjunger inte orden, utan den kristna trons innehåll blir texten bara ord utan riktning. 3. Ny psalm skapas inte, den föds.

Där har jag mött P O Nisser, en av dem i vårt land som vet mest om psalmernas väg, som en gång uttalade följande om nya psalmer: ”Psalmer beställs inte utifrån. Det är en hälsning till kyrkomötet. De växer inifrån, självständigt, genom människor. Ny livshållning föder ny psalm. Det är där det börjar.”

Ny psalm skapas inte på kommando, den föds. Tar form utifrån livet, så som det gestaltar sig för oss. Den som vill för mycket blir bara svettig i sitt skrivande, den som bara väntar på inspiration får inget gjort. Ny psalm föds i brytpunkten mellan transpiration och inspiration.

I mitt eget psalmskrivande har jag fått en kompass: Hur kan jag vara öppen för att bidra till nya uttryck för evangeliet i vår tid, i ett flöde som kommer inifrån, inte som är pålagt utifrån?

På samma sätt är det med en ny kyrkohandbok. Den kan inte beställas som en skrivbordsprodukt, för att sen användas i den pastorala myllan. Ny livshållning föder nya uttryck för evangeliet — i ord och ton, det är där det börjar.

Om vi vill hitta uttryck för Guds närvaro måste vi fråga efter vad som är angeläget för människor idag. Musik och ord, som uttryck för evangeliet kan inte låsas fast för alltid. Vi kan inte börja med vad vi vill att människor ska lära sig om den kristna tron. Utmaningen är att ta reda på hur människor har det, för att kunna uttrycka den kristna tron. Ord och musik utgör tillsammans, och var för sig, viktiga uttryck för evangeliet.

Gudstjänstlivet byggs upp av människor som längtar efter att gestalta tro och liv. Vi är många som har vårt hjärta i gudstjänstlivet. Det är en glädje att fira mässa tillsammans. Den har tusenåriga rötter att värna och ta avstamp ifrån.

Uttryck för vår tid, i ord och ton, kan bara födas i dialog, när vi lyssnar till varandras olika perspektiv. Mindre rädsla och mer tillit uppmuntrar till förnyelse.

Sen ska alla dessa lokala uttryck samlas och gallras, så att en del av allt detta blir tillgängligt för alla i en gemensam handbok. Det är ett grannlaga arbete att göra professionellt urval och redaktionellt arbete.

Kyrkohandboken är en av kyrkans röda böcker, de uttrycker samlat kyrkans tro, bekännelse och lära. Några måste arbeta med att ställa samman, göra urval och motivera. Men först efter det att processen varit bred och över tid. Både när det gäller musiken och orden. Så var intentionerna för handboksarbetet, men någonstans på vägen blev det viktigare att snabbt få ut ett förslag att pröva än att ha med många i processen för att få fram texter och musik.

För oss som tagit del av handboksarbetet ur församlingens perspektiv kom det ett rätt färdigt förslag att pröva ett år, sen fick vi svara på en rätt färdig enkät. Och så var processen över.

Beställningar har genom tiderna gett nya viktiga liturgiska bidrag, men aldrig bara för att de beställts, utan för att beställningen inbjudit till att lyssna inåt, det är där det börjar.
Så glöm inte oss i den pastorala myllan, vid skrivbord och slutna sammanträdesrum! Lyssna till oss och låt oss ta del av processen! Låt den nya kyrkohandboken få växa inifrån, självständigt, genom människor. Det är där det börjar!

Och ta vara på Luthers gudstjänstprincip: Allt är tillåtet som befordrar evangeliet. Inget är tillåtet som skymmer eller motsäger evangeliet. Det som varken gör det ena eller det andra, kan man både ha och mista.

Kerstin Hesslefors Persson
Domprost i Lund