Sekularisering, vilset sökande, likt får utan herde. Sveriges folk och inte minst våra barn och ungdomar är övergivna. Man matar sin själ med trams och lek och ytlighet via tv, man söker upplevelser och kortsiktiga lösningar för tillfredsställelse. Det finns också, naturligt nog, en djup längtan efter tröst och innehåll.
Var finns herdarna?
Jag skulle vilja uppmana och utmana dig som är vigd till herde att se din uppgift att, likt Mästaren, leda och föra hem de vilsna fåren.
Det är ni biskopar och präster som har den stora möjligheten nu. Jag vill se er delta i debatter i press, radio och tv och härvid stå upp för evangeliet.
Det är oftast i politiskt korrekta debatter som ni märks. Det är inte särskilt utmanande att ta ställning i miljöfrågor, diskriminering av minoriteter eller lönediskussioner. Att förmedla Ordet som skiljer själ och ande, led och märg, som tröstar och upprättar borde vara er första kärlek, vilket jag tror var grunden till er prästvigning en gång i tiden.
Jag vill se er herdar ta upp kampen för vårt folks räddning.” Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd.”
När jag frågar människor varför de inte går i kyrkan är det vanligt med svaret: ”Det är sällan något i kyrkan som väcker och utmanar!”
För att våra herdar ska ta större ansvar, är det också vårt ansvar som församling att be för dem.
Leif Ölvstam
LÄGG TILL NY KOMMENTAR