Nyheter

Anmälningarna har ökat dramatiskt

Antalet anmälningar mot präster och dia­koner till domkapitlen har ökat med över 400 procent sedan 2000. Siffrorna överraskar Svenska kyrkans jurister.

Kyrkans Tidning har begärt ut samtliga beslut där domkapitlen fått in anmälningar som begär prövning av en enskild präst eller diakons rätt att utöva kyrkans vigningstjänst åren 2000–2011. Aldrig tidigare har besluten i samtliga domkapitel sammanställts. Och ökningen har därmed heller inte uppmärksammats.
– Jag har ingen aning om detta. Det finns ingen samlad bild, säger Svenska kyrkans rätts­chef Maria Lundqvist-Norling.
Varken nationella nivån eller någon annan instans gör inventeringar av domkapitlens beslut.
– Kyrkoordningen är tydlig med att domkapitlen ska vara självständiga, säger Maria Lund­qvist-Norling. Det är ett sätt att upprätthålla trovärdighet i den dömande rollen.

Någon egentlig förklaring till ökningen kan Maria Lundqvist-Nor­ling inte ge.
– Det skulle kunna vara kopplat till att vi införde fler olika påföljder 2004, men då borde man se en tydligare ökning just då. Det kan knappast heller ha att göra med att domkapitlets roll förändrades 2000, då borde ökningen kommit tidigare.
Hon spekulerar kring att man i samhället uppmärksammat exempelvis övergrepp inom katolska kyrkan och att det skulle ge fler anmälningar även i Svenska kyrkan.
– Om det har lett till att fler fall blivit anmälda så är det positivt eftersom det är bättre att missförhållanden lyfts upp till ytan och hanteras.
Göteborgs domkapitel har handlagt flest ärenden under 2000-talet. Hela 90 stycken, vilket också är flest antal beslut per anställd präst/diakon. Stiftsjuristen Margareta Wicander har arbetat som en av domkapitlets två handläggare sedan 1993. Hon tror att den stora mängden ärenden delvis beror på slumpen.
– Det är nog en tillfällighet. Och kanske beror det lite på hur man handlägger. Man kan göra olika i olika stift.

I Göteborgs domkapitel har flera ärenden handlat om manliga präster som inte vill samarbeta med kvinnliga kollegor och om Missionsprovinsen.
– Men det hade kanske kunnat komma in fler ärenden angående Missionsprovinen kan jag tycka, säger Margareta Wicander.
Hon märker på arbetsbelastningen när ärendena ökar.
– En del är väldigt komplicerade och inget ärende är det andra likt. Det märks tydligt när de blir fler.
Statistiken visar att det är just anmälningsfrekvensen som ökat. När det gäller antalet påföljder, där anmälan i någon mån bifallits, ligger de tämligen stilla sed­an 2004. Det betyder att gap­et mellan antalet anmälningar och antalet beslut om påföljd har vuxit.

Endast fyra präster/diakoner har blivit av med ämbetet i Göteborg sedan 2000. Det är oftast Margareta Wicander eller hennes kollega som ringer personen i fråga för att meddela beslutet.
– Vi är noga med att få kontakt med vederbörande innan protokollet justerats och blivit offentligt.
Domkapitlet i Göteborg har inte använt de nya påföljdsalternativen i nån större utsträckning. Däremot används fortfarande begreppet kritik. Det gör de flesta domkapitlen. Terese Landin Karls­son, stiftsjurist i Linköpings stift, förklarar att kritik kan användas om domkapitlet anser att en präst eller diakon agerat felaktigt, men inte till den grad som kyrkoordningen kräver för en påföljd.
– Det är vanligt med ärenden som handlar om prästers och diakoners levnadssätt. Har prästen eller diakonens anseende skadats men inte ”i avsevärd mån” kan vi ge kritik – som en tillrättavisning, säger hon.
I motiveringarna till besluten skriver domkapitlen om de tycker att präster eller diakoner förtjänar kritik eller klander. Men kritiken kan också finnas med i själva beslutstexten. ”Ärendet lämnas utan vidare åtgärd med ovan anförda kritik”, kan det stå.

Terese Landin Karlsson har frågat sina kolleger om deras domkapitel använder kritik. De flesta gör det, några ser det som en del av tillsynen. Ett stift svarade att det inte använder kritik eftersom begreppet inte finns med i kyrkoordningen.  
I några stift har antalet ärenden ökat när en ny biskop tillträtt. Tydligast ser mönstret ut att vara i Linköpings stift. Där togs åtta beslut under 2011 då Martin Modéus tillträdde. Tidigare und­er 2000-talet var snittet drygt 1,3 ärenden per år.
– Nej, jag har inte tagit i med hårdhandskarna, vi har hanterat de anmälningar som kommit in. Jag ser det som en tillfällighet, vi har inte fått in några ärenden alls hittills under 2012, säger Martin Modéus.
Västerås domkapitel har fattat beslut i 16 ärenden sedan 2000, vilket är jämförelsevis lite. Men även här har stiftsjuristen Göran Broås märkt att antalet ärenden har ökat på senare tid. Han urskiljer ingen särskild typ av ärenden som ökat.
– Det är de traditionella: begravningar och övergrepp.
Anledningen till att fler anmälningar kommer in till domkapitlet tror Göran Broås är att samhället förändrats och därmed människornas attityder.
– Människor reagerar och agerar mer nu. Man gör något om man inte är nöjd.

Fakta

Anmälningar mot präster och diakoner

Kyrkoordningen
Paragrafer i kyrkoordningen som reglerar prästers och diakoners behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst:
F31:11–12 (präster), 32:11–12 (dia­koner). De har identisk lydelse.
F31:11 uppger att en präst kan förklaras obehörig om han/hon
1. övergett Svenska kyrkans lära.
2. ansökt om det.
3. utträtt ur Svenska kyrkan.
F31:12 anger att en präst kan förklaras obehörig om han/hon visat sig uppenbart olämplig för uppdraget genom att
1. ha brutit vigningslöftena.
2. ha brutit tystnadsplikten.
3. på grund av sjukdom eller liknande förlorat förmågan att utföra kyrkans vigningstjänst.
4. på grund av brottslig gärning eller levnadssätt i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.


Domkapitlen
Präster och diakoner i varje stift ansvarar inför biskop och domkapitel att följa vigningslöftena. Domkapitlet består av 7 ledamöter (i Uppsala stift 9):
1. Biskopen (i Uppsala även ärkebiskopen)
2. Domprosten
3. En präst/diakon anställd i stiftet. Denna väljs av stiftets präster och diakoner.
4. En ledamot som är eller har varit ordinarie domare.
5. Tre övriga ledamöter som inte är präst- eller diakonvigda (i Uppsala fyra ledamöter). Dessa väljs av stiftsfullmäktige.


Anmälningarna
Det är svårt att kategorisera anmälningarna eftersom orsakerna bakom en anmälan är mycket varierande. Några återkommande ämnesområden är:
1. Sexuella övergrepp av olika art och grad.
2. Andra klagomål på ämbetsbärarens levnadssätt till exempel alkoholmissbruk.
3. Begravningar.
4. Brott mot tystnadsplikten.
5. Samarbetssvårigheter med kolleger på grund av kön eller av andra skäl.

Nästa vecka:
Rättssäkerheten i domkapitlen

Hanna Wallsten
010-199 34 71
Kristoffer Morén
010 - 199 34 74

Kommentera

Jag är inte förvånad, om man prästviger efter det antagningsförfarande som råder sedan 1990-talet så får man problem. Som man bäddar får man ligga. Hur kunde t.ex. Ulla Karlsson bli prästvigd?
Domkapitlens självständighet stärker inte deras trovärdighet, tvärtom skapar de olika tolkningarna de gör en allt större rättsosäkerhet i Svenska kyrkan. Det är dags att avskaffa domkapitlen!
Med den märkliga tolkning av paragrafen om ekumenisk samverkan som Wicander & Eckerdal gör är det inte konstigt att hon ville haft in fler anmälningar mot Missionsprovinsen.

Stiften gör mycket olika bedömningar i de enskilda fallen. Detta strider mot likhetsprincipen. De stora skillnaderna i de disciplinära åtgärder som vidtages äventyrar prästers och diakoners rättssäkerhet. I ett fall har AD helt friat en präst från allt tänkbart klander men domkapitlet har ändå vidhållit sin obehörighetsförklaring. Att utfärda "yrkesförbud" utan godtagbara skäl är att betrakta som ett allvarligt brott mot gällande arbetsrättslig lagstiftning.

Nya debattmagasinet Bright nr 1-2012 publicerar denna vecka en artikel som kritiserar att ordinarie domare är förtroendevalda ledamöter i Svenska kyrkans tillsynsorgan. Enligt kyrkordningen ska varje ledamot som åtar sig uppdrag i Svenska kyrkans tillsynsorgan avlägga trohetsförsäkran gentemot Svenska kyrkans lära och ordning.

Citat ur Kyrkoordning för Svenska kyrkan, 9 kap 9 § Domkapitelsförsäkran:
/Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete att jag i trohet mot kyrkans lära och ordning efter bästa förstånd ska fullgöra det uppdrag som ledamot av domkapitlet vilket har anförtrotts mig och inte yppa något som förekommit vid domkapitlets överläggningar./

I Svenska kyrkans tretton stifts domkapitel är lagfarna domare ledamöter och ersättare.

I Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar är lagfarna domare ordförande, vice ordförande och sekreterare.

I Svenska kyrkans överklagandenämnd är lagfarna domare ordförande, ledamot, sekreterare, föredragande och ersättare.

Bright nr 1-2012 publicerar namn på över trettio ordinarie eller f.d. ordinarie domare som under mandatperioden 2010-2013 avlagt trohetsförsäkran gentemot Svenska kyrkan.

10 av 22 ordinarie domare har inte anmält att de under mandatperioden 2010-2013 har uppdrag som förtroendevalda ledamöter i Svenska kyrkans tillsynsorgan.

Att ordinarie domare agerar som om regeringsformen vore underställd kyrkoordningen för Svenska kyrkan och att sekulär statlig lagstiftning skulle vika för kyrkordningsregler är anmärkningsvärt. Det strider mot Europakonventionen, artikel 6, om domstolarnas oavhängighet och opartiskhet.

Enligt lagen om offentlig anställning LOA, Bisysslor, 7 §, får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.

Enligt LOA 7 d § ska ordinarie domare och chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen på eget initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de har.

Medborgare med religionsfria livsåskådningar och medlemmar i andra trossamfund har rimlig grund att befara, att domare vid svenska domstolar inte förhåller sig religiöst oberoende och självständiga utan otillbörligt gynnar trossamfundet Svenska kyrkan.

Göran Rydland läser lagen utan att ta hänsyn till grundläggande kriterier för lagtolkning. För att förstå en lagtext måste man ha kännedom om:
1. Lagens förarbeten.
2. Prejudicerande domar.
3. Doktrin.
Hans tolkning av Lag (1994:260) om offentlig anställning 7 § blir därför ”flummig” och ett allmänt tyckande. Självklart får en kristen domare med anknytning till kyrklig verksamhet utföra sitt ordinarie arbete vid domstol utan att bli misstänkliggjord för att vara partisk. Skulle så vara fallet är det dock enligt Anställningsförordning (1994:373) 11 § den myndighet där domaren utför sitt ordinarie arbete som skall informera sina arbetstagare om vilka bisysslor som enligt myndighetens bedömning inte är förenliga med 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Göran Rydlands resonemang skulle ju innebära att en domare inte får ha något förtroendeuppdrag i något annat sammanhang överhuvudtaget. En sådan lagtolkning är givetvis befängd.

Lotta i Strängnäs, är det här verklighet undrar den gamle kyurkväktaren???

Hur står det till med den himmelska matematiken egentligen? En ökning av antalet anmälningar från 15 till 64 är en ökning med ca 327 procent, inte över 400. Det är riktigt att anmälningarna 2011 var 427 procent av vad de var år 2000. Men eftersom de då var 100 procent är ökningen 427 - 100 = 327 procent. Med vänliga hälsningar Karl-Erland Strand, Halmstad

Oj , vad jobbigt med domkapitel! Är det inte mest frågan om mänskligt skit
i Guds familj- Guds församling???

Den av sin verksamhets kvalitet ointresserade kyrkan söker nu förklaringar – och bortförklaringar som exempelvis slumpen. Bristen på vilja till förbättring framgår av att gapet mellan antalen anmälningar och bifall har ökat.
Rydland påtalar att kyrkans lagfarna jurister svurit trohetsed till kyrkan. Tylstedt skriver: ”Självklart får en kristen domare med anknytning till kyrklig verksamhet utföra sitt ordinarie arbete vid domstol utan att bli misstänkliggjord för att vara partisk.”
Det finns således de, som ser en risk för att religiöst nit går ut över rättssäkerheten, och de som inte gör det. Risken är en realitet. I min blogg http://moralrevisorn.wordpress.com finns under kategorin Kyrkan ett flertal inlägg som bevis. De visar att kyrkans jurister bryter mot och tolererar brott mot mänskliga rättigheter. De accepterar även att präster bryter sina vigningslöften.
Kyrkan handlar mot sina förkunnelser och saknar därför rättmätig plats i samhällsdebatten. Den har sin egen byk att tvätta. Förhoppningsvis vågar Kyrkans tidning tillåta en konstruktiv debatt, om kyrkans berättigande, fullt ut. Kyrkan är idag en omoralens smittohärd och därmed samhällsskadlig.

FLER NYHETER
Läsarservice

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Senaste nytt