Comeback för tidernas bygdespel

Mitt under brinnande världskrig, år 1941, hade Rune Lindströms spel om en väg som till himlen bär premiär. Spelet räknas till det svenska kulturarvet, visades tidigt på Dramaten och har turnerat runt om i landet, liksom i USA. Det var då regissören Alf Sjöberg höll i tömmarna för en spelfilm där Rune Lindström spelade huvudrollen som Mats Ersson, en film som också visades i Cannes.

Det blev stor succé för Lindström som poet, dramatiker och skådespelare.

– Det kan liknas vid dåtidens Mamma Mia, en riktig hit, säger Charlotte Lautmann, ordförande för Föreningen Himlaspelet.

Hon berättar att en scen i spelet om ”Den rike mannen” uppfattades som en protest mot Hitler. Så när spelet sattes upp i Berlin ledde det till diplomatiska komplikationer.

Hemmascen för Himlaspelet blev sedan Leksand, där spelet uppfördes först åren 1942–43 och därefter i stort sett varje sommar. Publiken kom i strida strömmar och fyllde kassan.

Men de senaste åren har spelet haft det knaggligt.

Den senaste gången Himlaspelet gavs i sin fulla längd var 2012. Då sattes spelet upp i ett tält i Tällberg. Därefter har man gjort minivarianter med utvalda scener: ett gästabud i Tingshuset, en konsert i kyrkan och ”en himla-bussresa” – en tur med buss runt Leksand med stopp där man berättat om spelet.

Det fanns också planer på att sätta upp spelet i Uppsala, men av det blev intet.

– Ekonomin kunde inte garanteras. Finansieringen fanns inte och risken var för stor. Det blev ett himla liv i medierna. Besvikelsen var stor och det var väldigt turbulent, säger Charlotte Lautmann, som fått uppdraget att driva nysatsningen och få ordning på ekonomin.

I sommar är det dags att på nytt ge föreställningen i sin helhet. Bakom satsningen står en förening som satsar tid, energi och entusiasm och som har fått sponsorer och gåvogivare att ställa upp. Från kommunens sida är intresset däremot mera svalt. Föreningen sökte 100 000 kronor i bidrag, räknade med 70 000 och fick 30 000. Lika mycket får man från Svenska kyrkan i Leksand.

– Kommunen är inte intresserad, det är bara att konstatera. Jag undrar hur framtiden för spelet ska se ut. Det verkar som om kommunen har svårt för den gamla kulturen. Den satsar man inte på.

– Men i år är det dubbeljubileum så vi kör så att det ryker, säger Charlotte Lautmann samtidigt som hon berättar om några av de kringarrangemang som pågår under spelveckan. Bland annat kan man gå stigen Via Sacra som löper runt kyrkudden vid Leksands kyrka, under ledning av prosten Fredrik Lautmann.

En trädgårdsvandring kommer att äga rum på Hildasholm, Axel och Hilda Munthes sommarhem vid Siljan, där trädgårdsmästare Ingemar Blomqvist berättar om växter i Himlaspelet. Växter är också i fokus för kulturhistoriker Agneta Magnusson som på Gammelgården i Leksand guidar i den flora som fanns i Mats och Marits värld.

För den teologiskt intresserade ges ett seminarium med rubriken ”Varför är världen så ond?”. Himlaspelet har ett kristet budskap och är en vandring i gamla och nya testamentets världar. Det är inte så konstigt. Rune Lindström läste teologi i Uppsala, kanske med målet att bli präst, och spelet har uppfattats som hans stora predikan. Här finns de eviga frågorna, vad det är att vara människa med fri vilja att kunna säga ja eller nej till Gud.

– Det kan kanske upplevas som en hämsko av en del eftersom det har en sådan tydlig kristen profil i ett allt mer sekulärt samhälle, funderar Charlotte Lautmann.

Men spelet tar upp frågan om ondskan i världen, och den drabbar troende eller icke-troende. I spelet börjar den med häxprocesserna, som är en del av Leksands förhistoria. Här finns Marit Knutsdotter, den unga flickan, som anklagas för att ha ihop det med Satan och döms att brännas på bålet.

– I dag när vi inte längre bränner häxor, kan vi i stället tala om våldtäkter som begås på flickor och kvinnor, och om krigets fasor. Vi kan också ställa oss frågor om utanförskap, mobbning, hedersrelaterat våld och främlingsfientlighet. Frågor som är lika aktuella i dag som 1941.

Lika aktuella är bilderna av Mats Erssons vandring i livet – en vandring som liknar den vi alla gör. Den börjar bra men stöter snart på patrull. För vid vägskälen och i dikesrenen lurar Gammel-Jerk, Satan själv, med sina fagra löften. Den lättledde Mats nappar på de erbjudanden han får och går snart vilse här på jorden.

Han förvandlas sakta till en ondskefull person. Men under tiden har han sina brottningar med livsfrågorna och när han undrar om det finns ett liv efter döden och om hans älskade Marit mött en himmel och ett hemman att bo på när hon bränts på bålet, får han svaret av herden Simon Peter: ”Det är trona, som allt skall bero på”.

När Mats dör kommer han ändå till himlen. Han som burits av tanken att en dag gå till rätta med Gud, ångrar sig inför mötet med Vår Herre.

– Mats blir förlåten. Hur jävligt han än har betett sig finns förlåtelse också för honom, säger Charlotte Lautmann, som menar att pjäsen med alla livsfrågor är ett perfekt konfirmationsmaterial. Mycket väl lämpat för sommarkonfirmander som skulle kunna göra redovisningen i form av spelet.

Regissör är Birgit Carlstén, skådespelare och sångare, som sett spelet sedan hon var ett litet barn. Hon tog sig an regissörsuppdraget för tio år sedan, 2006, då man satte upp Ett himla mellanspel som också var en hyllning till Rune Lindström och Himlaspelet.

– Det är ett spännande uppdrag. Jag gör nya upptäckter hela tiden, det finns saker att gräva i, säger Birgit Carlstén. Något magiskt händer med alla som är med i spelet och alla älskar det. Det är en hjärtevärmare och jag har svårt att lämna det.

– Jag vill inte göra om det till en rockmusikal, men vi måste ändå fundera över hur Rune Lindströms spel kan leva vidare. Det är frågor vi brottas med, säger Birgit Carlstén vars dotter Freija i år spelar rollen som Marit.

– Hon är bra. Jag har regisserat henne tidigare och när vi jobbar är vi inte mor och dotter utan regissör och skådespelare.