Recension. Till det yttre rör frågan djävulens existens, men den politiska striden handlar om inflytandet i samhället, skriver Susanne Wigorts Yngvesson om Sven Thidevalls bok Kampen om samhällsreligionen.
Bok. Kampen om samhällsreligionen, Sven Thidevall. Artos
Nittonhundratalet inleds euforiskt med tron på vetenskaplig och teknisk utveckling. Urbanisering och industrialisering har förvisso inte utplånat den extrema fattigdom som råder i Sverige, där tiotusentals människor fortfarande emigrerar. Men från kontinenten blåser en varm vind av vetenskapstro.
I denna tidsanda drar Dagens Nyheter (DN) 1909 igång en trosdebatt. Den avspeglar en relativt nyväckt kritik mot teologin som vetenskap och går ut på att pressa teologerna på det mest vidskepliga av allt: tron på djävulen.
Logiken är att antingen tror prästerna på djävulen och då är de ovetenskapliga, eller tror de inte och då förnekar de kyrkans lära. Utgångspunkten för kyrkan är alltså en strid som bara kan förloras.
Om detta skriver Sven Thidevall, kyrkohistorisk forskare och biskop emeritus i Växjö stift, i en utomordentlig och lärorik bok: Kampen om samhällsreligionen. Dagens Nyheters djävulskampanj 1909. Thidevall går igenom ett rikt arkivmaterial och sätter in det i ett idéhistoriskt sammanhang med kopplingar till Rousseaus samhällsmodell, samtidens vetenskapstro samt konflikter mellan statskyrkan och frikyrkorna.
Till bokens styrka hör att han också intresserar sig för presshistorien, där händelsen har utnämnts till den första svenska presskampanjen. Det innebär att DN inte nöjer sig med att rapportera, utan också tar tydlig ställning i frågan.
Thidevall visar på ett lättillgängligt sätt hur DN lyckas måla in kyrkan i ett hörn och få dess företrädare att backa på punkt efter punkt. Efter flera debattvändor mellan DN och prästen Nils Hannerz, som säger att det inte finns några dogmer om djävulen i Svenska kyrkan, anmäls han av DN till konsistoriet i Stockholm. De konstaterar att präster inte längre behöver tro på djävulen, vilket DN tolkar som att djävulen avskaffas 1909 i Stockholms stift (tack vare DN).
Till det yttre rör frågan djävulens existens, men den politiska striden handlar om inflytandet i samhället. DN vill inte avskaffa statskyrkan, men oskadliggöra den så att hon skulle ”förlora sin position som bärare av samhällets gemensamma samhällsreligion”. Valet av ämne är diaboliskt eftersom det är svårt att hitta präster som erkänner djävulen i den bemärkelse som DN vill (ett populärt debattknep än idag).
Thidevall visar hur undermålig DN:s kampanj är men vilken kraft det ligger i frågan, så att de trots svagt underlag lobbar och sätter DN på kartan hos dem man vill påverka politiskt. Djävulen är en publikmagnet vid den här tiden och ett ämne att göra sig lustig över i vetenskapsoptimismens tidevarv.
Det är berikande att läsa om kyrkans bortglömda strider eftersom de avslöjar en del om kyrkan av idag. Även det presshistoriska materialet blir relevant när det idag snarare är journalisterna som brottas med djävulska ”fake news”.
Susanne Wigorts Yngvesson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR