Essäsamlingen Grinden i Dachau berör på djupet

Mikael Mogren vid Vita rosen-monumentet utanför Ludwig-Maximilians-Universität i München. Här, nedsänkt i trottoaren, finns flygblad i sten som håller minnet av de unga studenternas krigsprotest levande. Engagemanget mot antisemitism och förtryck är stort hos Västeråsbiskopen. Foto: Mikael M Johansson

 

Mikael Mogren läser Björn Wimans essäsamling.

Hatet mot judarna – antisemitismen – delar Björn Wiman upp i tre olika former. Den första kallar han den traditionella antisemitismen. Den består av påhittade exempel på judarnas grymhet och ­paradexemplet är att de skulle ha dödat Jesus. Den sortens antisemitism är kanske lättast att hitta på sociala medier.

Den andra formen säger att judarna borde ha lärt sig av Förintelsen. I stället för att vara fredsstiftare beter de sig som om allt vore tillåtet för dem, bara för att de är judar. Den typen av antisemitism vädrar morgonluft i samband med kriget mot Hamas.

Den tredje sortens antisemitism går ut på att judarna tillskansar sig rikedomar genom att de styr institutioner – media, politik och näringsliv – i syfte att nå världsherravälde. Den antisemitismen brukar gå hand i hand med kritik av kapitalismen. Även den formen har jag stött på bland så kallade hyggliga svenskar.

Jag minns en tid som inte är så långt borta, då jag några gånger hörde ogenomtänkt antisemitism i vanligt kyrkoliv i Sverige. Det uttalades mer på kyrkkaffen än från predikstolarna. Den gick ut på att judarna hade stått för den mörka, krävande lagen, och sen kom Jesus. Jesus hade befriat kvinnor och barn och det ­sades inte alltid från vad de egentligen hade blivit fria.

Judendomen var underförstått den mörka fond ur vilken Jesus hade klivit fram; vitklädd, jämställd och god. Det var ersättningsteologi bland pelargoner och hemvävda gardiner. Mitt i församlingarnas varma och välkomnande lokaler visade antisemitismen sitt fula tryne.

En ljusglimt i all dyster rapportering om ökande antisemitism – även i vårt land – är högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag. Det kommer rapporter från små och stora församlingar som varje år gör den 27 januari till en märkesdag under kyrkoåret, ofta i samverkan med olika lokala föreningar och institutioner.

Björn Wiman har gjort en omarbetning av den essäsamling som han gav ut 2021. Där använde han Sanna Sjöswärds 15 personporträtt av förintelseöverlevare i Sverige. Hennes utställning, Fading stories, öppnade i Västerås domkyrka på Förintelsens minnesdag 2020 och den berörde djupt. Detsamma kan sägas om Björn Wimans bok, Grinden i Dachau: Den berör på djupet.
 

Mikael Mogren

Fakta: Bok

Titel: Grinden i Dachau
Sex essäer om det tidlösa ­hatet mot judarna
Författare: Björn Wiman
Förlag: Fri tanke

Taggar:

Antisemitism

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Sten
Och judehatet såg vi i nutid i 7 oktoberpogromen och det skamlösa och avskyvärda hyllandet på svenska gator och torg av HamaSS illgärningar.