Jesusskildring som höjer sig över det mesta

Lars Anderssons nya roman Salome Alexandra förlägger Jesu liv 80 år bakåt i tiden och återger citat från det apokryfiska Thomasevangeliet. "Och ändå är alltså allt i grunden sig likt", skriver recensenten Jan Häll, som tycker att romanen, trots att den inte är en av Lars Anderssons främsta, ändå höjer sig "högt över det mesta i den samtida svenska romankonsten".

Lars Anderssons nya roman har delvis karaktären av religionshistoriskt tankeexperiment. Jesu liv förläggs här 80 år bakåt i tiden, men förlöper ändå i slutänden – där romanen har sitt fokus – i ungefär samma spår som vi lärt känna det från evangelierna.

Poängen med en sådan dubbelexponering är väl främst att betona tilldragelsens tidlösa och överhistoriska karaktär, oberoende av alla yttre förklädnader.

Möjligen får den kontrafaktiska historieskrivningen också ses som ett sätt att i största allmänhet rubba på gammalt vaneseende, på de ingrodda föreställningar och käpphästar som Jesusberättelsen kommit att behäftas med.

Detsamma gäller då också om ett annat anmärkningsvärt arrangemang i romanen: praktiskt taget allt som Jesus yttrar här är nämligen, så vitt jag kan se, mer eller mindre ordagranna citat från det gåtfulla, apokryfiska Thomasevangeliet.

Och ändå är alltså allt i grunden sig likt. Samtidigt som romanens huvudperson, drottning Salome, under påsknätterna vandrar omkring i Jerusalem förklädd och talar med folk ur Jesu följe – för att komma till klarhet om vem han är och kanske kunna rädda hans liv – driver en sorts metafysisk gravitation allting mot dess ofrånkomliga slut.

Det är mycket suggestivt och, med tanke på romanens korta omfång, också en förbluffande perspektivrik och socialt mångskiktad skildring.

Allt är dock inte lika övertygande. Prologens konversation mellan den unge Jesus och en ännu yngre gosse om buddhistisk personlighetsfilosofi är ett löst påhäng, om än inte ointressant i sig och heller inte historiskt otänkbart.

Lars Andersson har också en tendens att ibland lämna läsaren i sticket med ett slags lärt mummel och ett övermått av tids- och miljömarkörer.

Men det är randanmärkningar. Att han är en av våra största språkkonstnärer har ju länge stått klart. Dock är det inte längre lika iögonfallande; med åren har hans stil fått en alltmer förströdd, genomskinlig och improvisatorisk karaktär.

I själva verket är det dock fortfarande en in i minsta detalj exakt utmätt prosa, nu bara mer intresserad av att underordna sig berättelsen än av att dra uppmärksamheten till sig själv.

Som berättare opererar han gärna på ett slags försynt halvdistans, hellre än direkt inifrån personerna. Romanen har också en slagsida åt det tankeväckande och förundrade snarare än det känslomässigt gripande.

Salome Alexandra är väl knappast någon av Lars Anderssons främsta romaner, men höjer sig ändå i sin orubbliga integritet högt över det mesta i den samtida svenska romankonsten.

Boken är försedd med fina illustrationer av Dan Lekberg.

 

Jan Häll

Taggar:

Litteratur

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.