Det råder i dag närmast en inflation i utbudet av böcker som kritiserar religioner. Särskilt när religion blandas med politik. Utgångspunkten hos religionskritikerna handlar ofta om brist på förnuft och brist på respekt för mänskliga rättigheter hos de troende. Debattörer som Christer Sturmark eller Michel Onfray buntar ihop de troende utan hänsyn till nyanser mellan olika religiösa riktningar.

Ett av de senare inläggen i floran tar motsatt utgångspunkt. Det är skrivet av professorn i statsveten­skap Ulf Bjereld och den nyligen disputerade statsvetaren Douglas Brommesson. Båda är uttalat kristna och politiskt aktiva. Bjereld som socialdemokrat och Brommesson med sympatier för kristdemokraterna.

Syftet är att undersöka skälen till att två kristna människor kan dra olika politiska slutsatser. Resultatet av samtalet ger inte underlag för bakåtvolter i sommargräset, utan det är snarare förekomsten av samtalet i sig som är behållningen. Bjereld och Brommesson är alltför lika för att gnistan ska uppstå. Och trots att de flera gånger bekräftar att samtalet har varit rakt och öppet (och det kanske det har) så gömmer sig författarna bakom stor­orden om fred, rättigheter, solidaritet och frihet. Det är rätt svårt att hitta någon som är emot fred och frihet, så det blir lätt att stororden skymmer sikten för vad som egentligen är kontroversiellt – och vad vi ska med tron till i sammanhanget. Den välvilliga önskan om att hitta det gemensamma i det som åtskiljer leder författarna bort från mer kontroversiella teman som förekommer i den allmänna debatten.

Men jag är övertygad om att samtalet om tro och politik är angeläget. Särskilt i en tid när religioner håller på att bli ideologiskt fördömda från den internationella scenen. Vi behöver fler lättlästa samtalsböcker av detta slag som breddar perspektiven om vad tro kan vara. Kontrasterna bör dock vara tydligare - eller författarna mindre fina i kanten - för att innehållet ska bränna till.

Susanne Wigorts Yngvesson