bok

Hatet mot muslimer
Andreas Malm
Atlas

Det är egentligen beklämmande. Det första svenska försöket att i större format dokumentera och analysera hets mot muslimer havererar i en förlamande begreppsdiskussion.

Höger-vänsterskalan i integrationsdiskussionen är gammal, och ståndpunkterna var nog klara redan innan boken kommit ur pressarna – eller för den delen skrevs. Malm själv är etablerad vänsterdebattör, därtill doktorand i humanekologi. Men äm-net är för viktigt för att köra fast i tankesmedjornas huggsexor, och Andreas Malms bok har förtjänster som förtjänar större uppmärksamhet än bristerna.

Därför har också författaren gjort sig själv en otjänst i valet av format. Omfattningen såväl som den innehållsmässiga spretigheten och viljan att säga allt i en störtflod av exempel och perspektiv gör att fokus förskjuts från bokens viktigaste poänger.
I samma andetag ska sägas att alla enskilda delar imponerar var för sig. För en islamolog luttrad av mångårig läsning av plattityder och felaktigheter om islam är boken en lisa. Malm är påläst och omsorgsfull i valet av sina referenser.

Medan den första delen förtjänstfullt dokumenterar fördomar om islam ger den andra ett slags korrektiv. Här avfärdas de bisarra idéerna om en tickande muslimsk demografisk bomb; felaktigheterna om jihadbegreppet och islams oskiljaktighet mellan politik och religion, med mera. Så följer en exposé över muslimers sociala villkor i Europa och det förnyade assimilationstänkandet. I tredje delen haglar perspektiven vidare: massmorden i Bosnien, islamföreställningarnas historia, jämförelser med antisemitism. Slutligen utmynnar boken i en klassisk-marxistisk analys av islamofobins natur: intressant men politiskt brännbar.

Mest övertygande är studiens första del. Malms huvudpoäng kan sammanfattas som att det fördomsalstrande talet om islam och muslimer i västerlandet rör sig mellan tre sammanlänkade och ömsesidigt förstärkande cirklar.
Dels har vi den paranoida Eur-arabia-litteraturen: muslimerna håller på att ta över Europa, alltmedan de naiva politikerna sover och drömmer om mångkultur.
För det andra har vi främlingsfientliga partier, i vilka islamofobin intagit bio-rasismens plats som politiskt drivmedel – och framgångsrecept.

Slutligen har vi en delvis akademiskt förankrad, bred islamdiskurs, där islam framställs som enhetligt, oföränderligt, underlägset och hotfullt. I stället för att granska dagens konflikter i sitt sociala och ekonomiska sammanhang söks förklaringen i islam självt.
Malm har otvivelaktigt en poäng i att sådana föreställningar letat sig in i den politiska mittfårans tal om islam, och att detta krymper avståndet till den uttryckliga islamofobin. För från generaliseringar om muslimers konfliktbenägenhet, islams kvinnofientlighet och konflikternas grund i Koranen är det bara ett musklick till Sverigedemokraternas hemsida.

TORSTEN JANSON
islamolog, Malmö högskola