Det borde kommunikationsmedvetna medarbetare på kyrkokansliet ha gjort för länge sen. Men ska man som Jacob Sunnliden öppna ett fejkkonto och twittra i ärkebiskopens namn, så ska det finnas ett annat syfte än att bara kritisera kyrkan för bristande initiativförmåga inom sociala medier. För kyrkan är inte passiv eller okunnig på det området. Och de enda fejkkonton som det är någon vits med är de som bedriver skicklig satir.

Det är roligt att ett par biskopar finns med på Twitter, nämligen de som har lust att twittra och vill prioritera den kanalen. Därmed uppstår många spontana och givande samtal, just den typ av lågtröskelkommunikation som Svenska kyrkan så hett eftersträvar.

Men det betyder inte att alla biskopar borde twittra. Trivs man inte på Twitter så gör man inte. Det är alltså inget stort problem att de flesta biskopar är frånvarande. Talar vi om kyrklig närvaro på Twitter så finns det många, många andra som redan fungerar som representanter och som ofta apostroferas av andra twittrare för att yttra sig i olika frågor.

/KT