Beskedet att Svenska kyrkan portförbjuds från att möta sörjande på Skogskyrkogården under allhelgonahelgen är ett oroväckande symptom på hur man ser på religionens utrymme i vår kultur.
SIGNERAT Trosfrihet och yttrandefrihet är båda bärande pelare i vår demokrati, men de har kommit att få helt olika specifik vikt. Trosfriheten begränsas allt mer till den privata sfären, som en abnormitet man kan överse med så länge den varken syns eller hörs i det offentliga rummet. Skollagens påminnelse om skolans sekulära status och många rektorers rädsla för att ens kunna använda bygdens gamla kyrka för skolavslutningar var bara ett första steg. Beröringsskräcken inför allt som kan ha med religion att göra sprider sig nu. Trots att 70 procent av begravningarna på Skogskyrkogården sker i Svenska kyrkans ordning markeras kyrkogårdens sekulära status. Korvförsäljning går bra, men kunniga själavårdares närvaro är icke önskvärd.
Journalister och konstnärer tävlar om att med hänvisning till yttrande-friheten kränka människors tro och relation till det andra ser som heligt. Friheten att vräka ur sig hur nedsättande kommentarer om vilken tro som helst, eller med hänvisning till att det är konst att mentalt göra människor illa, verkar ha slagit över från gamla tiders hädelseparagrafer till idag något närmast tvångsmässigt.
Jag har naturligtvis frihet att rikta nedsättande kommentarer mot min omgivning, men av det följer inte att jag bör göra det.
Jag kan i saklig ton diskutera kvinnosyn med mina muslimska vänner, och tolkar säkert Muhammed annorlunda än de, men skulle inte drömma om att avbilda deras profet på ett kränkande sätt. Det förminskar inte min yttrandefrihet, men kan i stället bidra till en större respekt oss emellan.
Självklart är jag för yttrandefrihet och önskar inte tillbaka någon hädelseparagraf, men jag vill kombinera ordens och konstens frihet med friheten att visa respekt. Vår demokrati innefattar synen på mångfald som ett egenvärde. Normalt i en demokrati lyssnar man också extra noga på majoritetens behov och önskemål. Men även om de allra flesta eller till och med alla föräldrar önskar att skolavslutningen skall ske i fädernas kyrka tolkas det idag som odemokratiskt. Även om en stor majoritet av de sörjande på kyrkogården gärna skulle vilja möta prästen, som med sådan pietet tog hand om mammas eller makens begravning, så strider det mot det sekulära samhällets tolkningsföreträde. Låt oss använda oss av yttrandefriheten och protestera!
Trosfriheten och demokratin till gagn.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR