Ut ur skuggan från kriget i Gaza och den bisarra och tragiska händelsutvecklingen i Ukraina träder nu det pågående folkmordet på kristna och andra minoriteter i Irak ut i ett obärmhärtigt strålkastarljus.

Med förfäran har vi följt den sunnistiska extremiströrelsen Isis mordiska blixtoffensiv i Irak och upprättandet av ett sinistert kalifat – IS.

Isis intog Mosul och flera andra städer där minoriter som kristna, turkmener och yazidier bor sedan århundraden. Extremisternas ulimatum – konvertera eller dö – var så stenhårt att det internationella samfundet inte riktigt ville tro att det kunde vara sant.

De kristna flyr nu i massor undan IS över Nineveslätten för att söka skydd i Kurdistan, vilket vi skildrade på plats i KT 31/32.

Sedan länge har Irak tömts på kristna som är medlemmar i en rik flora av olika katolska och ortodoxa kyrkor med hemortsrätt i landet sedan 300-talet. Antalet kristna i landet anges till mellan 200 000 och en halv miljon, vilket ska jämföras med 1,5 miljoner före USA:s invasion 2003. I Mosul räknade man att det fanns 60 000 kristna för ett årtionde sedan, i början av sommaren hälften så många och nu efter IS intåg är staden för första gången på 1 600 år utan kristna invånare.

Under de många år som kristna i Mellanöstern har utsatts för förtryck och valt att lämna området för ett bättre liv i andra delar av världen har deras  ledare alltid uppmanat dem att stanna och visa världen sin hemortsrätt.

Man har ibland beklagat Sveriges generositet att bevilja asyl – ju fler vi tar emot, desto färre blir kvar. Men nu har det gått så långt, säger den anglikanske kyrkoledaren i Irak , Andrew White, att han inte längre kan uppmana de troende att stanna.
– Jag måste säga att om du stannar måste du vara beredd att dö för din tro, sa han i en intervju med BBC.

Den obehagliga insikten måste vi göra till vår och införa samma regler om omedelbart uppehållstillstånd för människor från hotade minoriteter i Irak som gäller här för syrier sedan en tid. Och Tobias Billström bör argumentera för att andra EU-länder gör detsamma.

Den irakiska stat som blev resultatet av USA:s och Storbritanniens invasion 2003 har misslyckats med att garantera minoriteternas rättigheter. Förföljelser av dessa har pågått länge eftersom varken USA:s ockupationsmakt eller den regering som följde på amerikanernas tillbakadragande 2011 haft kontroll över extremistgrupper som sökt fördriva dem. Statens svaghet blev uppenbar när Isis i början av sommaren häpnadsväckande snabbt lade under sig stora delar av landet för att den irakiska armén – tränad och finansierad av USA – flydde.

Resultat ser vi nu. FN varnar för folkmord, president Obama använder samma ord. 1,2 miljoner människor befinner sig på flykt. I helgen mördade IS 400 män och förde bort kvinnor och barn.

Efter många veckor då de assyriska kyrkorna i världen har försökt slå larm för döva öron har det internationella samfundet verkat vakna och reagera.

När vi alla under den gångna veckan såg bilderna av medtagna yazidier som tagit sin tillflykt till Sinjarbergen utan vare sig mat eller vatten hände det äntligen något.

Evakuering under militärt skydd – en temporär räddning. Enskilda EU-länder förser de kurdiska peshmergakrigarna med vapen och USA ger flygunderstöd. Sverige och andra länder bidrar med humanitärt stöd till flyktingarna i norra Irak. Svenska kyrkans hjälpinsatser kanaliseras genom Act-alliance – insamling pågår. UNHCR startar denna vecka en jätteinsats för att undsätta flyktingarna.

IS fördöms från alla håll – inte minst från muslimska ledare och lärde som inte vill se halshuggningar och massmord i deras tros namn.

Den gångna veckan vädjade kyrkornas världsråd till FN:s generalsekreterare och medlemsländerna att få säkerhetsrådet att besluta om omedelbara åtgärder för  att få slut på våldet i Irak och säkerställa skydd och stöd för upprätthållandet av deras mänskliga rättigheter, inklusive religionsfrihet. Än så länge har vi bara sett ett beslut i säkerhetsrådet som ska förhindra finansiering och rekrytering till IS. Inte mycket, men en början.

Det kommer sent. Flera irakiska kyrkoledare har bistert uttryckt sin besvikelse över att det internationella samfundet och världens kristna ”sov när kalifatet kom” och nu bara kan avhjälpa en situation som hade kunnat förhindras.

Världen måste samla sig, ”alla människor av god vilja” som Vatikanen uttryckt det, måste genom FN få stopp på lidandet i Syrien och Irak, trycka tillbaka IS, som är ett hot inte bara i Mellanöstern utan mot hela världsfreden. Börja med att garantera de flyende en frizon och återupprätta en fungerande irakisk stat med ett lagligt styre över de delar av Irak som IS lagt under sig. Och EU måste omedelbart  ge asyl åt flyktingar från de förföljda minoriteterna.