Den 20 juni var det midsommarafton här i Sverige och tillika den internationella flyktingdagen i hela världen. Då publicerade FN:s flyktingorgan UNHCR sin årliga rapport som visar att antalet flyktingar i världen för första gången sedan andra världskriget överstiger 50 miljoner människor.

I slutet av 2013 var det sex miljoner fler människor på flykt än ett år tidigare. Denna enorma ökning beror huvudsakligen på kriget i Syrien varifrån 2,6 miljoner människor har flytt och 6,5 miljoner män, kvinnor och barn är på flykt inne i landet. Den senaste snabba våldsutvecklingen i grannlandet Irak ökar antalet flyktingar i regionen.

Människor flyr undan den islamistiska extremistgruppen Isis framfart, samtidigt som det kurdiska självstyret i norra Irak passar på att ockupera Nineve-slätten, som är de kristna assyriernas sista fäste i landet. Det påpekar assyriska riksförbundet som i midsommarhelgen ordnade ett protestmöte i Södertälje, dit många ur den folkgruppen genom åren tagit sin tillflykt. I dagarna rapporteras att 50 000 kristna flytt sina hem i norra Irak.

I midsommarveckan sökte 2 031 personer asyl i Sverige – en rännil av den flod av människor som just nu är på flykt i världen. Migrationsverket har skrivit upp sin prognos för hur många som kommer att söka asyl i Sverige från 65 000 till 80 000.

Förra veckan kom nyheten att UNHCR lyckats utverka 34 000 ytterligare kvotplatser i världen för syrier som finns i flyktingläger i Jordanien eller uppehåller sig i Libanon. I Libanon finns nu en miljon syrier – ett land med fyra miljoner invånare! Sverige kommer att ta emot 1 200 i den utökade kvoten. Bra, men inte tillfyllest.

Mot den här bakgrunden står det klart att resursstarka stater som EU-länderna och USA, Australien, Kanada måste göra mer för att avhjälpa situationen. Det gäller hjälp på plats och i närområdet runt de länder där krig får folk att fly. Men det gäller också för våra länder att öppna våra gränser med en effektivare och generösare tillämpning av internationella konventioner om asyl.

Det är ett krav som ställdes när den Ekumeniska kommissionen för migranter i Europa (CCME) i förra veckan höll generalförsamling i Sigtuna under Sveriges kristna råds och Svenska kyrkans värdskap.
CCME grundades 1964 av Kyrkornas världsråd. Bland medlemmarna återfinns alla europeiska kyrkofamiljer, både som kyrkor och som frivilligorganisationer.

När det gäller kvotflyktingar kampanjar CCME för att EU ska ta emot 20 000 människor per år från 2020 – i dag tar EU emot fyra till fem tusen, där Sverige är ett av de främsta mottagarländerna. Argumentet är självklart: EU-länderna har resurserna och dessa flyktingar är de mest utsatta av alla.

I ett uttalande från Sigtunamötet påpekar CCME det själviska och inhumana i att satsa stora resurser på att stärka gränskontrollerna för att göra EU till en ”gated community” i stället för att ge flyktingarna en säker väg till skydd på vår kontinent.

Kyrkorna gör en appell till Europas politiker om ett byte av attityd så att migrationspolitiken sker i överenstämmelse med vad man kallar ”europeiska värden”.

EU måste öka flyktingmottagandet och förbättra asylprocesserna, liksom att se till att alla länder är med och tar emot flyktingar, och inte som nu där länder som Sverige och Tyskland gör en stor insats medan andra smiter undan sitt ansvar.

Ett återkommande krav, inte minst från kyrkor och frivilligorganisationer, är ett system av humanitära visum som skulle göra det möjligt att på laglig väg ta sig till önskat land för att söka asyl, i stället för att riskera livet på Medelhavet och Atlanten.

Enligt siffror från CCME har 14 309 människor drunknat i sina försök att nå Europas kuster de senaste 15 åren. 2011 dog 2 352 människor vid EU:s gränser. När 350 flyktingar drunknade utanför den italienska ön Lampedusa i oktober förra året spreds en chockvåg genom de ansvariga regeringskanslierna. Men den skam som uttrycktes då har inte betytt att det inte har drunknat fler sedan dess.

I helgen räddade den italienska kustbevakningen över 5 000 människor från överfulla båtar. I en av båtarna fann man 30 människor i ett lastrum – kvävda till döds.

Europas kyrkor och deras frivilligorganisationer är en kraft som visar vägen framåt. De gör skillnad genom sina kampanjer för öppnare gränser och genom sitt diakonala arbete för att hjälpa dem som kommer hit. Och de står som en motkraft mot de partier som i EU-valet nådde framgångar på ett program för ett slutet, främlingsfientligt och till slut helt ensamt Europa. Det är handlingens teologi!