Många vuxna har också i praktiken glömt mer än de lediga dagarna, påskäggen, pyntet och kanske lammet. Glad påsk hälsar man ändå varandra med. Men vad är det man är glad över?

Den instundande påsken är inte bara en viktig andlig mötesplats för oss kyrkoaktiva, utan kunde också vara ett tillfälle till både folkbildning och mission. Kanske också ett tillfälle att själva reflektera ett varv till över vad kristenhetens mest centrala högtid och alla dess symboler egentligen innebär.

Varför äter vi till exempel ägg till påsk? Eller lamm i olika former? Symboler är ju bilder som pekar bortom sig själva, men om man inte vet vad de står för blir de allt mer
meningslösa och glöms så småningom bort.

Påskäggets symbolik mötte jag för första gången påtagligt för länge sedan då jag av en slump (fast slumpen kanske inte är någon tillfällighet), firade påsknattsmässan i den stora domkyrkan i La Paz, Bolivia. Kyrkan var fullsatt, och även om jag inte förstod allt, förstod jag mer än så bakom orden och liturgin.

Självklart deltog jag också i nattvarden i trots mot den okristliga ordningen att vi egentligen inte får dela brödet och vinet med våra katolska vänner. Det gör jag alltid när jag är i den delen av världen, bland annat då nuvarande påven Franciskus var ärkebiskop i Buenos Aires.

Jag var där som ansvarig utlandsbiskop på visitationsresa, och ärkebiskopen bjöd på lunch med efterföljande mässa. Jag glömmer aldrig hans ord då jag försiktigt undrade om jag trots påbudet från Rom ändå kunde få delta. ”Rom är långt borta”, sa han, ”men Kristus är nära!”

Tillbaka till påsknatten i la Paz. Plötsligt kände jag hur någon knackade mig hårt i bakhuvudet, och jag vände mig förskräckt om. Ett brett leende mötte mig, och orden: ”Kristus är uppstånden!” Mannen bakom mig hade knäckt ett hårdkokt och vackert bemålat ägg mot min träskalle. Och jag såg att alla andra gjorde likadant. Det var deras sätt att bryta den långa fastan och mumsande på sina ägg gick de ut på torget där man grillade lamm över stora koleldar.

Äggskalet symboliserar ju enligt den gamla symboliken Jesu grav. Bortom skalet spirar det nya livet som man får ta del av.

Påskens texter levandegör – i dubbel mening – händelserna kring den judiska påsken då och där. De är så starka att vi lätt fastnar i det historiska skeendet. Men ropet ”Kristus är uppstånden” handlar inte främst om den tidiga söndagsmorgonen för länge sedan, utan det för oss viktiga budskapet är att den historiska personen Jesus från Nazareth faktiskt lever, om än i en annan dimension än den vi är kroppsligt bundna till. Den historiske Jesus övergår till att vara den kosmiske Kristus, tidlös och därför närvarande i varje tid.

Glad påsk alla Kyrkans Tidnings läsare önskar