Undersökningar visar att det är relationen till kyrkobyggnaderna som är den viktigaste faktorn för de flesta av kyrkans medlemmar. Det förtroende som Svenska kyrkan åtnjuter i samhället bygger till stor del på kyrkans miljöer. En trosgemenskap som firar sina gudstjänster i högresta, rymliga landmärken kan samla riktigt stora skaror när det behövs. Det har de nationella kriserna visat.

Kyrkobyggnaderna är sakramentens skyddande hölje, likt det tält där förbundsarken förvarades under det judiska folkets ökenvandring. Vår kyrkas existens motiveras av evangeliet om Kristus, omsatt i de heligas gemenskap och gestaltad i förkunnelse och sakrament.

Byggnadsstilen och hela miljön förtätar – liksom musiken – det möte som sker mellan Gud och människa i Ordet och sakramenten. Det fina med kyrkobyggnader är att de är konkreta. Det går att få relationer till dem och dessa relationer kan Guds ande fördjupa. Det sker inte i vakuum utan kräver golvplankor, heliga kärl, textilier och tak som inte läcker. Det konsthantverk och den arkitektur, de skrudskåp och de utomhusmiljöer, som Guds levande ord har format är guldrummet i vårt lands kulturarv.

Kyrkogårdarna hör ihop med den enhet som kyrkomiljöerna utgör. I den enheten förankrar kyrkans miljöer individer i generationernas långa kedja bakåt, och framåt. Den kedjan verkar bli allt svagare för många människor i dag, och det kan vara en anledning till att intresset för kyrkans miljöer är så starkt. I Karlstads och Växjö stift finns projekt med metoder för barn att lära känna sina kyrkomiljöer. Det har framtiden för sig.

Prislappen då? Hur mycket får miljöerna kosta? När vi konstaterat att den kontaktyta som kyrkomiljöerna utgör är ovärderlig sitter vi fortfarande i budgetberedning och måste göra ekonomiska prioriteringar. Även om statens kyrkoantikvariska ersättning betalar merparten utgör församlingens egeninsats stora pengar. Ofta är beslutande organ svaga som beställare och det är ingen hemlighet att församlingarna fungerat som mjölkko åt byggbranschen. Det är hög tid att bli mer kvalificerad i samordningsvinster, upphandlingar och åtgärdsminimeringar.

När Sverige var världens modernaste land gjorde rekordekonomin att fastigheter byggdes och renoverades i högt tempo. Från den tiden har vi ett arv att bearbeta eftersom välfärdsstaten fick vissa att tro att kyrkans miljöer ska vara i toppskick, annars ska de inte finnas. Det går att dra paralleller till en människosyn där vi får finnas när vi är i toppskick, annars inte. Vi behöver diskutera hur vi ser på slitna kyrkomiljöer. Måste de bort? Det menade man i alla fall inte under de många århundranden då fattiga församlingar hade svårt att hålla sina kyrkomiljöer i skick.  

Det finns många som dagligen ser kyrktorn på långt håll och som bara sett kyrkornas insidor på begravningar. Det kan verka vara en svag relation till kyrkan. Vad säger att Guds ande inte kan fördjupa även svaga relationer?