Inställd minnesstund för folkmordet helt fel väg att gå

Det är ingen nyhet att människor, runt om i världen, förföljs för sin kristna tros skull. Under trettio år har organisationen Open doors presenterat en lista över länder där kristna förföljs, World Watch List. Under den här perioden har situationen inte blivit bättre. Enligt organisationen är var sjunde kristen på jorden utsatt. Värst är situationen i Nordkorea, Somalia, Jemen och Eritrea.

En liten ljuspunkt kan vara att allt fler uppmärksammar situationen. Det sa Open doors generalsekreterare Peter Paulsson i KT i början av året (30/1). Och han la till: ”Vi hoppas också kunna bidra med verktyg till riksdagsledamöter och andra kring hur de kan agera för att det ska bli bättre för förföljda minoriteter i världen.”

Det verkar behövas. Andra aktörer inom området, såsom Jacob Rudenstrand på nätverket Svenska Evangeliska Alliansen (SvD 4/12-22) och Nuri Kino som grundat hjälporganisationen A Demand for action (UNT 23/12-22), vittnar nämligen om att det i Sverige finns ett ointresse för och en okunskap om världens utsatta kristna.

I ljuset av detta kan det knappast vara en god nyhet att den årliga minnesstunden i riksdagen som uppmärksammar det Armeniska folkmordet riskerar att ställas in. Sedan Sveriges riksdag 2010 erkände folkmordet mot armenierna hålls varje år en minnestund som arrangeras av enskilda ledamöter. Nu hotas alltså denna tradition och detta av hänsyn till att inte störa Natoförhandlingarna med Turkiet, rapporterar GP (18/4).

Folkmordet 1915 i det Osmanska riket innebar att omkring en miljon armenier och hundratusentals andra kristna mördades på order av de styrande ungturkarna. Enligt Forum för levande historia genomfördes genociden genom deportation, avrättningar, massakrer och framkallad hungersnöd. Resultatet blev att det Osmanska riket i stort sett tömdes på kristna.

Det vore av flera skäl olyckligt om Sveriges riksdag skulle vika ner sig i en sådan här fråga. En eftergift, där man bortser från ett historiskt illdåd, skulle inte bara vara att svika dem som drabbades den gången och deras anhöriga. Det skulle också innebära ett steg bakåt i arbetet för att värna förföljda minoriteter i vår egen tid.

Före jul (23/12) funderade UNT:s Sakine Madon på varför det i vårt land finns ett sådant ointresse för världens förföljda kristna? Det kan bero på att vi tenderar associera kristendom med kolonialismens övergrepp och missar då att kristna på flera håll i världen utgör en ursprunglig befolkning som tvingas på flykt. Dessutom finns en grundläggande rädsla för att spä på islamofobin i samhället genom att uppmärksamma övergrepp som sker i muslimska länder.

Nu kan vi alltså addera ytterligare en förklaring: en rädsla att provocera Turkiets nyckfulle president Erdogan. Med all respekt för att situationens allvar och problemställningar är detta ändå djupt beklämmande.

Turkiet återfinns på plats 41 på Open doors World Watch List. Ökad inrapportering av våldsincidenter mot kristna gör att Turkiet har stigit en plats på listan från föregående år. Open doors skriver på sin hemsida:

”Religionsfrihet är inskriven i turkisk lag, men i praktiken möter kristna i Turkiet en annan verklighet. Den religiösa nationalismen är mycket stark och sätter en allt större press på kristna. [Konvertiter] håller sin nya tro dold, och om den upptäcks riskerar de att tvingas till skilsmässa eller förlora sin arvsrätt. […] Kvinnor som konverterar från islam till kristendom är mest sårbara för förföljelse. Om deras tro upptäcks kan de utsättas för våld från den egna familjen, och i de allvarligaste fallen blir de offer för sexuellt våld.”

Om riksdagens årliga minnesstund säger Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson, Håkan Svenneling, till GP: ”Det är viktigt att hålla minnesstunden av ett omfattande folkmord. Erdogan ska inte få bestämma vad som sker i Sveriges riksdag.”

Det är bara att hålla med.