Låt inte stress sänka handbokens kvalitet

Kyrkohandboken. Svenska kyrkan är värd en utmärkt handbok. Låt revisionsarbetet ta den tid som behövs för att höja kvaliteten och öka förankringen. Även om deadline då måste senareläggas.

Svaren på kyrkohandboksremissen är lästa och katalogiserade. Nu vidtar det viktiga arbetet i revisionsgruppen. Laguppställningen är bra, ordföranden Esbjörn Hagberg en förtroendeingivande ledare av den demokratiska typen.

Hela 163 spontanremisser har inkommit, berättade projektledningen för kyrkohandboksarbetet vid en pressträff förra veckan. En grupp tjänstemän som fått utstå hård kritik för stress, process och otillräcklig kvalitet men som nu verkade påtagligt uppiggade över hur många väl underbyggda, konstruktiva ändringsförslag de fått in.

En del av kritiken bemötte de också. De tycker inte att processen skyndats fram med tanke på att den startade för 15 år sen. De framhåller också att en stor mängd experter varit inkopplade. Men stressen är relaterad till deadline och hur mycket som är kvar att göra, inte till när beslutet om en
revision fattades. Och det är inte antalet experter eller deras kompetens som satts i fråga, utan den påverkan de i praktiken tillåtits ha på arbetet.

För att nu se framåt, är det framför allt en fråga kyrkan ställer sig: blir det en bra handbok?

Ja, säger revisionsgruppens ordförande Esbjörn Hagberg, det tror han. Men bra är ett subjektivt värde. Och vilken nivå av ”bra” är Svenska kyrkan värd? Räcker det att de flesta av församlingarna och pastoraten – av dem som yttrat sig alltså – kryssat i rutan ”ganska bra” eller rutan ”bra” i sina remissvar. (”Mycket bra” fanns inte som svarsalternativ.) Eller ska man fortsätta jobba tills man har en kyrkohandbok som teologisk, språklig, musikalisk och liturgisk expertis förklarat sig nöjd med?

Bra handlar inte bara om kvalitet utan också om förtroende. Pressar man igenom en kyrkohandbok utan att ha hunnit gå till botten med de kompetenta ändringsförslag som inkommit, då har man handskats illa med både ord, noter och människor.

Gudstjänstmusik A är den musikserie som förvaltar gregorianiken, den historiska kyrkomusikaliska traditionen. Det är den som de allra flesta församlingar – 88 procent – tycker är bra eller ganska bra. Men samtidigt den musikserie som flera tunga musikaliska remissinstanser tycker behöver mest omarbete. Musikaliska akademien skriver till exempel att det fortfarande finns ”så många brister och olösta problem att en egentlig revision av den äldre musiken (gregorianik, koraler och äldre originalsatser) inte ens kan anses vara inledd”.

Att så många gillar gudstjänstmusik A och så många samtidigt är kritiska ska tolkas som att det är denna musik som ligger kyrkan närmast om hjärtat och som det också är viktigast att den blir bra. Därför behöver omarbetningen framöver få ta den tid som krävs.

När det gäller språket i kyrkohandboksförslaget tycker 57 procent av församlingarna och pastoraten att språket i den allmänna gudstjänsten är bra eller ganska bra. Ett annat sätt att läsa statistiken är att 43 procent antingen tycker att språket är dåligt, eller att det inte är dåligt men inte heller bra. För en kyrka som bygger på Ordet är detta resultat inte tillfredsställande.

Samma ordalydelse kan förvisso klassas som både uselt och lysande beroende på vem man frågar. Men all kritik går inte att förklara med att smaken är olika eller att kyrkfolket har olika åsikter om det inklusiva språket. Det måste det gå att komma längre.

När ärkebiskopen avvisade Svenska akademiens kritiska yttrande bjöd hon samtidigt in till fortsatt samarbete kring kyrkohandboken. Sätt av tid för detta, låt det bli verklighet.

En vädjan till revisionsgruppen, till projektledningen på kyrkokansliet och till kyrkostyrelsen. Alla vill ni ha en högkvalitativ och väl förankrad kyrkohandbok. Låt inte stress förleda er att ta lätt på kritiken. Se realistiskt på tidsplanen, var beredda att utlysa andrum. Ingen kommer att tycka att ni gjort bort er. Det kommer tvärtom att öka förtroendet.