Hälsa

Övermänniskoideal lurar bakom hörnet i hälsismen

Hälsa som religion. Många människor finner i dag livsmening i att vårda sin egen hälsa. Men utvecklingen är inte bara sund, utan för också med sig orimliga ideal. Hälsismen skulle därför behöva balanseras med några av den kristna trons ideal.

När Carl-Reinhold Bråkenhielm, seniorprofessor i empirisk livsåskådningsforskning, nyligen presenterade sin senaste undersökning om svenskarnas livsåskådning konstaterade han att många människor finner mening i att vårda sin egen kropp. Företeelsen kallas hälsism och handlar om att ansvaret för god hälsa läggs på individen själv.

Uttrycket myntades redan 1980 av forskaren Robert Crawford och har sedan dess också inspirerat till etiska och teologiska diskussioner. Frågan är nämligen vad detta fenomen gör med oss. I förlängningen uppstår lätt en besatthet vid såväl små som överdrivna hot mot hälsan.

Idéhistorikern Karin Johannisson konstaterade i en krönika förra året att sjuktalen plötsligt började stiga på 1980-talet, när ansvaret för hälsan tydligare förflyttades från staten till individen. I dag beräknas ungefär fem procent av svenskarna lida av uttalad hälsoångest.

Karin Johannisson menade att vi gör vår egen hälsa till ett projekt, som så mycket annat. Vi är konkurrensutsatta av vår omgivning och allt kan förbättras, så också vi. Ytan blir allt viktigare och därmed jakten på bekräftelse. Mitt i all individualism kanske det dessutom ryms en längtan efter gemenskap i hälsokulturen.

Precis som i nyandlighetens framväxt på 1980- och 90-talet finns det också tydliga ekonomiska drivkrafter. Löpsedlar om dolda sjukdomar säljer tidningar och en mängd nya gym växer upp i storstädernas bostadskvarter. Arbetsgivare ser värdet av att erbjuda sina anställda friskvårdstid och -bidrag, trots att hälsan egentligen borde vara individens ensak.

Linn Håman disputerade förra året på en avhandling i idrottsvetenskap, där hon konstaterar att hälsismen, precis som det närliggande begreppet ortorexi, präglas av moraliska krav. Livsmedel kan till exempel uttalat beskrivas som goda respektive onda.

Ett hälsosamt liv är liktydigt med ett gott och lyckat liv. Det gör att många människor, inte minst unga, känner starka krav på att nå dessa ideal om kost och motion och känner missnöje med sig själva när de inte lyckas leva upp till dem.

Det är lätt att se hälsismen som ett svar på den ökade rädsla som många tycks bära på i dag. Genom att försöka kontrollera min egen kropp kan jag få en känsla av att ha kontroll i en omvärld som inte går att kontrollera.

Det märks inte minst i högerextrema sammanhang. Dagens Nyheter publicerade nyligen ett stort reportage om det svenska Youtube-fenomenet Golden One. I hans och hans efterföljares värld är muskelbyggande och rätt kost ett sätt att ställa sig på nationens sida mot yttre hot.

Carl-Reinhold Bråkenhielm konstaterar i sin undersökning att traditionell religiositet är på tydlig tillbakagång. Det är lätt att påminna sig den tyska filosofen Friedrich Nietzsches tankar om att Gud är död och att övermänniskan nu ska ta Guds plats.

Ett reformationsår som detta kan vi konstatera att det vore bra om fler i stället återupptäckte nåden, förlåtelsen och uppgiften att fokusera på andra människor än sig själv. Det är andlig hälsa och nog så viktigt för balansen i livet.