Normbildning. Liberalernas ungdomsförbund i Stockholm har uttalat stöd för att legalisera incest mellan syskon över 15 år och nekrofili. Det kan uppfattas som ett billigt sätt att få massmedial uppmärksamhet och i så fall borde det inte omnämnas här över huvud taget. Men motiveringen är värd att belysa, den säger något om de grundläggande problemen med normbildning i ett pluralistiskt samhälle.
Enligt Cecilia Johnsson, ordförande för Liberalernas ungdomsförbund i Stockholm, bygger resonemanget på att organisationen ogillar morallagar och att en sådan lagförändring inte skulle skada någon, så länge det finns ömsesidigt samtycke. För några år sedan argumenterade för övrigt Centerns ungdomsförbund på ett liknande sätt för att den svenska sexköpslagen borde tas bort.
Här ligger det nära till hands att tillgripa påståendet om att om Gud inte finns är allt tillåtet, som tillskrivits Fjodor Dostojevskij i romanen Bröderna Karamazov, men som kanske snarare har sitt ursprung hos filosofen Jean Paul Sartre.
Om inte annat blottläggs här ett grundläggande dilemma i ett samhälle, som inte längre har en absolut norm på det sätt som tycktes vara fallet i det kristna enhetssamhället, det vill säga de morallagar, som Cecilia Johnsson säger att hennes förbund ogillar. Därmed hänger frågan om vad som är rätt och fel på en grundläggande nivå i luften.
Nu finns det naturligtvis en logik i ungdomsförbundens resonemang, för annars skulle de inte ens våga tänka tanken utifrån ett politiskt strategiskt perspektiv.
Sett med strikt individualistiska glasögon har naturligtvis varje människa rätten till sin egen kropp och vad som sker med den. Men det är ett resonemang, som – draget till sin spets – också innebär att vi aldrig bör försöka förhindra exempelvis självmordsförsök heller.
Som bland andra filosofen Jürgen Habermas har konstaterat skulle det i dag inte vara möjligt att återvända till de gamla enhetssamhällena, vare sig med eller utan Gud i hågen.
I stället är vi, med filosofen John Rawls, hänvisade till överlappande konsensus, alltså en gemensam form av etiskt pussel utifrån våra olika utgångspunkter.
I det nu aktuella exemplet skulle vi därmed gemensamt behöva konstatera att den strikta individualismen inte är hållbar som utgångspunkt. I stället måste en stat ibland agera förmyndaraktigt för att skydda sina svagaste medborgare, trots att det finns andra som hade klarat av en högre grad av frihet.
Det resonemanget bygger den svenska alkohollagstiftningen på och det bör vara tillämpbart på vilka gränser vi bör sätta för mänsklig sexualitet också. Att skydda den som är svagast är att skydda alla och det bör väga tungt i lagstiftningen, så länge vi åtminstone delar den grundläggande normen om allas lika värde.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR