Äktenskap. Efter många år av vikande status för äktenskapet har ett trendbrott skett och förklaringen tycks vara bättre förutsättningar för jämställda relationer. Det är goda nyheter också för kyrkan.
Äktenskapet har kritiserats från feministiskt håll för att vara en kvinnofälla, med motiveringen att det förstärker ojämlikheten mellan könen. På motsvarande sätt hörs ibland kritik från konservativt håll om att ökad jämställdhet och en stark välfärdsstat är ett hot mot den traditionella kärnfamiljen.
Enligt den färska studien Families in the 21st century är det dock just den ökade jämställdheten och välfärden som har gjort att allt fler gifter sig, färre skiljer sig och det föds fler barn i de skandinaviska länderna sedan ungefär två decennier. Det gäller åtminstone högutbildade par, just för att graden av jämställdhet är högre i den gruppen.
Under 1980-talet var trenden den motsatta. Då var det de högutbildade paren som skilde sig i allt högre grad. Men skälet var också då jämställdheten, eller snarare bristen på den, när familjebildning och en ökande vilja hos kvinnor till yrkesarbete och blev alltför svåra att kombinera.
I en intervju för forskning.se menar dock sociologen Gøsta Esping-Andersen, som har genomfört den aktuella studien, att kopplingen mellan utbildningsnivå och jämställdhet kommer att utjämnas med tiden och att en jämn fördelning av hemsysslorna kommer att vara en självklar norm inom 10–15 år.
Gøsta Esping-Andersen, verksam som professor i Barcelona, har fokuserat på välfärdsfrågor i sin forskning under lång tid och menar att det är just det förhållandevis starka sociala skyddsnätet som gör att människor i de skandinaviska länderna i allt högre grad återvänder till äktenskapet som samlevnadsform.
Utbyggd barnomsorg och goda möjligheter till delad föräldraledighet är sådana exempel. Därför är också trenden den motsatta i länder som Tyskland, Spanien och Italien med sämre möjligheter för kvinnor att kombinera familje- och yrkesliv, där allt färre nu gifter sig, fler skiljer sig och nativiteten sjunker.
Gøsta Esping-Andersen nämner inget i sin studie om ett tänkbart samband mellan den katolska kyrkans förhållandevis starka normgivande position i dessa länder och resultaten av studien. Ändå finns det här ett tydligt incitament för just den katolska kyrkan att reflektera över den egna synen på familjepolitik när det visar sig att den praktiska konsekvensen av den i dag blir att äktenskapet får allt lägre status och nativiteten sjunker, det vill säga tvärt emot vad kyrkan önskar.
Svenska kyrkan framställs också ofta som motsträvig i olika samhällsförändringar, men ett exempel på motsatsen är att redan 1811 års kyrkohandbok betonar ömsesidigheten i relationen, vilket var en radikal och kritiserad position i dåtiden. Därigenom var kyrkan på ett mycket tidigt stadium med och banade väg just för ökad jämställdhet inom äktenskapet.
En slutsats av undersökningen kan därför vara att Svenska kyrkan kan fortsätta erbjuda vigslar med gott samvete just därför att äktenskap i dag kan fortsätta att vara en samlevnadsform helt i enlighet med kyrkans värderingar kring mäns och kvinnors jämställdhet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR