Opinion&Debatt
Ledare
Lennart Koskinen

Vi anmäler – istället för att samtala

SIGNERAT Vår kyrka har och skall ha högt i tak. Vi har en folkkyrka som rymmer både aktivt och passivt troende, konservativa, liberala, tveksamma och sökare.

Många medlemmar stannar kvar främst för att värna om sin sockenkyrka eller för att de tycker att kyrkans sociala arbete behövs. Och vem skall döpa prinsessan Estelle om inte kyrkan finns? Sveriges befolkning är fortfarande lika överraskande som uthålligt lojal mot sin kyrka, även om statistiken visar på en viss avmattning. Men internt är lojaliteten och generositeten mindre.
Vad håller på att ske med samtalsklimatet i vår kyrka?

Det är väl känt att det enda sättet att aldrig göra fel är att göra ingenting alls, eller åtminstone så lite som möjligt. Aldrig sticka ut, ifrågasätta eller uttala sig om sådant som kan vara känsligt. Var tog stötestenen vägen? Men är det rätt? Rätt mot vårt uppdrag, våra medlemmar och oss själva? Det är ingen händelse att det oftast är de som är mest aktiva, nytänkande och konstruktivt ifrågasättande som drabbas av omgivningens fördömanden.
På senare tid har minst tre sådana präster blivit anmälda till sina domkapitel för rena struntsaker. Alla omskrivna och uthängda i bland annat Kyrkans Tidning. Ett fall handlade om tveksamhet ifråga om offertanken, ett annat om manlig omskärelse av judiska och muslimska pojkar, ett tredje om en högst berättigad kritik mot en föredragshållare vid ett teologiskt seminarium.  I samtliga fall har anmälan lämnats utan åtgärd.
 
Jag vill påminna om att förledet  ”dom” i domkapitel inte har med döma att göra, utan kommer från det latinska Domus, alltså hem. Domkyrkan är hela stiftets hemkyrka, och domkapitlet under ledning av stiftsbiskopen representerar det som konstituerar gemenskapen i hemmet. Visst händer det att någon så totalt bryter mot det man har kommit överens om skall gälla i hemmet och måste lämna den gemenskapen, men som tur är sker det ytterst sällan.
 Det verkar ha vuxit fram en kultur där man anmäler sina meningsmotståndare eller personer man annars har ett horn i sidan till, istället för att tala med personen själv. Varje anmälan, hur obefogad den än är, kastar naturligtvis ändå en skugga över den drabbade. Och det kanske är just det som är meningen. Det här drabbar bara den vigda yrkeskåren, diakoner, präster och biskopar. De sistnämnda anmäls till Biskoparnas Ansvarsnämnd så ofta, att det nästan har blivit lite suspekt att aldrig ha figurerat där. Detta är både tragiskt och löjeväckande.

Vigningslöften är en allvarlig sak. Utan tillägget ”med Guds hjälp” skulle knappast någon våga avlägga dem. Vad skulle det innebära för vår kyrkas interna kultur om vi också vågade tro på den?
Självklart skall grava missförhållanden kunna prövas. Domkapitlen har både makt och ansvaret att göra det. Varje anmälan måste behandlas. Men det innebär att det också ligger ett motsvarande ansvar på den som anmäler att pröva sina bevekelsegrunder. Skada eller bygga upp?

Lennart Koskinen

Kommentera

"Vi har en folkkyrka som rymmer både aktivt och passivt troende, konservativa, liberala, tveksamma och sökare."
Det är bra för kyrkans ekonomi att så många som möjligt betalar skatt.

Hej. Jag tycker att detta ämne är mkt intressant. I slutet av Lennart Koskinens biskopstid i Visby stift så var det just en sån process mot en kvinnlig präst på Gotland . Det blev ett väldigt rabalder kring anmälan och vi var många som var inne och vittnade till den kvinnliga prästens fördel,hon blev också friad på alla punkter. Självklart har hon skadats av skriverier i tidningen och annat, idag arbetar hon inte i sitt gamla pastorat som tappat 8 procent av sina medlemmar under den här processen och hon är djupt saknad av många församlingsbor.Svenska kyrkan är den "förening" man betalar mest till och har minst möjlighet att påverka. Vill kyrkan inte förlora fler medlemmar över hela landet så måste man ge medlemmarna mer möjlighet till dialog och möjlighet att påverka med annat än att gå ur kyrkan, idag, vid konflikt så är kyrkan otroligt dålig på att ta till sig sina egna ord: att förlåta,att stå upp för orättvisor och att lyssna.Situationen ovan hade aldrig hänt om man hade suttit ner och PRATAT med varandra på ett kristet och humant sätt.Ett större stöd från stiftet för alla inblandade hade också varit önskvärt.Lisa Blochmann

Tack Lisa för ett sansat och bra exemplifierat inlägg i denna fråga. Naturlgtvis måste vi bli bättre på att samtala med varandra i kyrkans värld. Medlemmar emellan och mellan förtroendevalda och anställda. Men något behövs säkert också göras med vår organisation. Den är alldeles för toppstyrd, dessvärre reglerat i en gammalmodig kyrkoordning.

Det är alarmerande att Koskinen kallar ett förnekande av den kristna tron på Jesu försoning som en "ren struntsak". Det tredje fallet som Koskinen nämner som "struntsak" handlar inte om kritiken mot en föredragshållare, utan om ett försök att "sätta dit" en ämbetsbroder och uttrycka missaktning mot denne, alltsammans helt ogrundat!
Om inte anmälan mot dessa två är befogade kan vi lika gärna avskaffa domkapitlen omedelbart.

Har Koskinen uppfattat ngn "tveksamhet" om offertanken hos U.Karlsson,
men uppfattat det som "högst berättigad kritik", när en föreläsare beskylls
för ngt han inte sagt, utan bara misstänkt ha tyckt eller tänkt? Förbryllande!

Kära nån, vilken takhöjd har kyrkan egentligen? "ett tredje om en högst berättigad kritik mot en föredragshållare vid ett teologiskt seminarium. I samtliga fall har anmälan lämnats utan åtgärd" Förutom att Koskinen slirar på sanningen, nuddar han vid förtal. Vilken kyrka ska vi ha? En kyrka där alla vi gillar är välkomna?

"Skada eller bygga upp?" Tja, kristna debattforum kan uppenbarligen inte bli uppbyggliga.
Möjligheten att få hävda sin mening attraherar tydligen mest dem som upplever sig själva skadade av en ond omvärld och äntligen får chansen att ge tillbaka.
Jesu bud; "Vi älskar även våra fiender" nonchaleras och ignoreras med samma högmod av både traditionalister och liberaler. "Gud är OK, men fancluben stinker"
Lite mer Godclub och lite mindre Fan-klubb vore gött för SvK.

Bra talat Lisa Blochman.! Du skriver om kyrkan som förening och att vi har inte någon påverkan där. Dock har jag lyckats ett par gånger att få fram min vilja, speciellt den dag jag skulle avtackas från den tjänst jag hade tretton år, jag ville ha det i min kyrka och det blev så.

Bäste Koskinen! Jag önskar att jag skulle kunna ta din önskan om samtal på allvar. Det är dock flera saker som gör att jag inte litar på inbjudan till samtal från den kyrkliga eliten. Dels beror det på att tidigare samtal inte har skett med respekt utan man har konsekvent krympt utrymmet varje gång Svenska kyrkan infört en nyordning och dels beror det på att du i din artikel så flagrant förringar lärofrågornas betydelse. Om inte försoningsteologin ska kunna prövas av våra domkapitel, finns det då någon dogm förutom jämställdhetsdogmen som gäller?

FLER NYHETER
Härifrån Övrehogdalskyrka startar pilgrimsleden som invigs på onsdag. Foto; Övrehogdals församling
Läsarservice

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Senaste nytt

Topplistan