Brudöverlämning stoppad på Djurö

– Kvinnan är ingen ägodel som ska byta ägare, säger Yvonne Hallin, kyrkoherden i Djurö samfällighet.

Den anglosaxiska seden med brudar som förs till altaret av sina pappor har blivit allt vanligare i Sverige på senare år.

Men det har ingenting med svenska traditioner att göra, och åtminstone Stockholms stift ställer sig avvisande till den ritualen.

– Biskopen avråder i sina råd och anvisningar från 2003, säger Yvonne Hallin.

Men kyrkoherden är också personligen motståndare till det engelska brudöverlämningsmodet, som hon anser vara ojämlikt.

I det aktuella fallet har brudparet tvingats ge med sig eftersom de absolut vill gifta sig i en av samfällighetens kyrkor. Så på lördag tågar de in i kyrka på svenskt vis, tillsammans.

– Det är väldigt synd om brudparet, säger Yvonne Hallin. Men de har för längesedan förstått och accepterat församlingens synpunkt. Det är inte de som bråkar utan det är brudens föräldrar.

Yvonne Hallin får ofta förfrågningar om brudöverlämningar, men det brukar hon kunna avstyra när hon förklarar att det inte är en svensk tradition eller något som kyrkan vill stå för.

Men är det verkligen värt att tappa medlemmar över den här frågan, om nu positionerna låst sig?

– Ja, vi har verkligen tänkt och diskuterat igenom det här mycket noggrannt. Det är vår policy och den kan vi inte rucka på.

– Förra veckan blev en blivande brudgum arg för att han inte fick parkera med helikopter i minneslunden. Och nyligen blev ett brudpar upprörda för att deras schäferhund inte fick bära ringarna i en korg i munnen fram till altaret. Någonstans måste man dra gränsen.

Annika Ahlefelt