Nyhet

Ett år senare: Gudstjänst med hopp och kärlek

Hemska minnen väcktes till liv. Men budskapet under lördagens minnesgudstjänst i Adolf Fredriks kyrka i centrala Stockholm var: gemenskap och vikten av ett öppet, kärleksfullt och inkluderande samhälle.

Under lördagen hölls två minnesgudstjänster i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Den första gudstjänsten var för särskilt inbjudna och direktsändes i SVT. 

Gudstjänsten hölls bara ett stenkast från gatan där terrordådet ägde rum för precis ett år sedan. Anhöriga och drabbade personer var inbjudna, samt många av alla dem som hjälpte till under och efter dådet.

Representanter för hela det officiella Sverige kom till Adolf Fredriks kyrka. Inne i kyrkan satte sig uniformerade poliser, ambulanspersonal och brandsoldater i bänkraderna. Platserna fylldes även av representanter från Röda korset och andra organisationer. Ministrar och toppolitiker anlände, en efter en.

Slutligen kom även kungen, drottningen samt statsminister Stefan Löfven (S). Tystnad sänkte sig över Adolf Fredriks kyrka och klockorna började ringa in klockan 12. En svag vårsol letade sig in i kyrkan, som var sparsamt dekorerad med levande ljus och videkvistar. 

Adolf Fredriks kyrkoherde Annika Millde inledde med orden:

- Det var en dag då mångas liv förändrades för alltid. Många bär på ljud, lukter och bilder som sitter kvar. För oss som bor och lever våra vardagsliv här vid Drottninggatan, men också för många besökare, har gatan inte varit densamma under året som gått. Vi har sett gatan vara en katastrofplats, för att sedan se den fyllas av sorgens och medkänslans blommor och lappar. Och så småningom försökt göra den till vår gata igen.

Kyrkoherden fortsatte: 

- Nu är vi här i vår sorg, vår rädsla, vår saknad, vårt deltagande och för att hitta hoppet framåt. Ett år har gått där det trasiga fått dela plats med det vardagliga och till och med, med festliga tillfällen. Vi är i påskens tid som påminner oss om att sorg och hopp hör ihop. Min tro är att Gud finns med oss varje stund av våra liv, både i smärtsamma och goda stunder. Min tro är att Gud är med oss i sorgen, i ilska och förtvivlan. Är med oss när vi söker oss vidare framåt, när vi vill bygga nytt. Är med oss i hoppet om att vi tillsammans fortsätter att dela liv, både sorgedagar och glädjedagar.

-  I påskens tid samlas vi också i tro och hopp om att livet är starkare än döden, att ljuset är starkare än mörkret. Hoppet om en morgondag där vi alla är trygga och stolta över våra kvarter, vår stad, vårt land.

Stockholms biskop Eva Brunne tog vid, och höll en betraktelse på temat "från sorg till hopp". Hon inledde:

- 365 dagar. Varje dag har varit en dag av sorg för dem som miste sina kära och för oss andra har det varit en ständig påminnelse om det nya, det som tidigare var okänt. Vårt trygga land, vår trygga stad hade förändrats på några minuter. Skulle vi någonsin våga gå på gatorna igen? Skulle vi någonsin våga lita på någon enda igen? Plötsligt var vi insatta i en världsvid erfarenhet som vi helst skulle velat slippa. 

Biskopen beskrev en tystnad som bars av tankar, böner och ljuständning och den stora oron för att polariseringen skulle öka.

- Och så blev det inte så. Det vände. Gatorna fylldes av människor. Polisbilar kläddes med blommor. Vi pratade med varandra, höll oss inte borta från gatorna, utan precis tvärtom. Jag uttryckte min stolhet över mina medstockholmare då, och jag gör det igen. För att vi alla förstod och visste att mörkret inte skulle ha makt över oss.

- Vi tände många ljus för att betvinga mörkret. Vi pratade med varandra för att låta ljuset sippra in. Vi bad mycket tillsammans, som ett tecken på att vi hör ihop när det värsta sker. Bara två dagar senare samlades företrädare för många religioner till gemensam bön på Sergels torg, säkra på att vi tillsammans skulle betvinga mörkret. Och vi gjorde det. Med en öppenhet som fortsätter, sida vid sida, hand i hand. Bön läggs till bön, gränser överskrids.

- Med en så tydlig vilja för ett Stockholm som inte viker sig för attacker, som inte viker sig för dem som vill använda en attack för att polarisera, som inte viker sig för dem som vill hejda mångfalden. Så ska vi fortsätta: Betvinga mörket, aldrig låta en minoritets röster hindra det öppna och mångfaldiga Stockholm.

Eva Malmfors, Adolf Fredriks församling, Bahman Tofighian, ordförande i Stokcholms interreligiösa råd och statsminister Stefan Löven tände ljus för församlingen, Stockholm och Sverige.

Eftersom en del av de anhöriga på minnesgudstjänsten inte förstod svenska framfördes ärkebiskop Antje Jackelén sin betraktelse kring Framtid och hopp på engelska. Hon talade om hur vi lever i en värld där drömmare mördas, men där drömmar överlever, eftersom de ger oss en vision. En vision om en fredlig, rättvis och medkännande värld, utan orättvisor, våld och krig: 

- Det är en himmelsk vision - i strid med världens ofullkomlighet. Och inte bara i strid, men i dödlig konflikt! Den enda bäraren av den, Jesus, blev korsfäst. Och ändå blev dödsförklaringen bruten. Rättvisans, fredens och försoningens resa började på nytt. "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er", sade den uppståndna.

-  Vi minns dem som förlorat sina liv. Smärta och förlust fortsätter att vara verklighet. Men drömmen går inte att stå emot. Kommer du att bära den? Ut i en värld där bröder och systrar fortfarande höjer händer och vapen mot varandra, istället för att tillsammans bygga en bättre värld. 

Som avslutning tändes flera ljus, som beskrevs som hoppets ljus. De bars ut ur kyrkan av sjuksköterskor, poliser, väktare, ambulanspersonal, med flera. De som för ett år sedan fanns där för alla de drabbade.

I vårsolen utanför kyrkan radade ljusbärarna upp sig. De fick ett tack från kungaparet och Stefan Löfven som tog dem alla i hand.

Gudstjänstens budskap om att betvinga mörkret var något som även moderatledaren Ulf Kristersson tog fasta på.

- Jag tar med mig allvaret och sorgen hos de anhöriga men också hoppet, och att vi hjälps åt. Människor gör enorma insatser varje dag, sade Kristersson till TT om dagens gudstjänst.

Statsminister Stefan Löfven kallade gudstjänsten "mycket värdig" och en "stark manifestation".

- Detta är en dag att visa respekt och att minnas, men också att minnas att ljuset är starkare än mörkret, och att kärleken är större än hatet. När samhället var som skörast var gemenskapen som starkast. Terrorismen kommer aldrig att segra, säger han på plats vid Drottninggatan.

LEDIGA JOBB

51

E-tidning

Kyrkans Tidning nr 27/28 2018