Nyhet

Fler asylsökande och mindre personal oroar i Paris

Vad kommer att hända i Svenska kyrkan i Paris till hösten? Samtidigt som strömmen av flyktingar som kommer via Sverige ökar, avslutas diakoniassistenten Sara Brachets projektanställning och den nuvarande kyrkoherden slutar.

– Jag är oroad över vad som kommer att hända till hösten, säger komminister Tua Sällström. Allt fler flyktingar kommer till oss från Sverige. I söndags var det över 30 afghanska flyktingar i kyrkan. Alla var ju förstås inte nya, men säkert 20 av dem. Samtliga har varit Sverige tidigare och bor nu på gatan här i Paris.

– Hur ska det bli när vår diakoniassistent Sara Brachet slutar? Hon gör ett hästjobb, bland annat organiserar hon ett uppskattat språkkafé. Men nu i juni slutar hon. Det kommer att krävas mycket av oss som är kvar till hösten.

Som Kyrkans Tidning rapporterat i ett antal artiklar är trycket på församlingen i Paris stort. Många flyktingar, främst afghaner som nekats asyl i Sverige, har tagit sig till Paris där Svenska kyrkan blivit en uppskattad samlingspunkt för de utsatta ungdomarna. Många bor i tält, tillfälliga boenden och på gatan.

Utlandskyrkan omdisponerade medel i höstas, då situation i Paris blev känd. Omkring 180 000 kronor i ett så kallat riktat församlingsstöd frigjordes. Pengarna användes till en lokalanställning och det var så diakoniassistent Sara Brachet började sitt arbete, i ett första skede till februar. Därefter förlängdes projektet till nu i juni. Pengarna för arbetet med afganska flyktingpojkar är bidrag från de extra medel som kyrkostyrelsen har avsatt för flyktingarbete, och ingår inte i Skuts budget.

Kyrkoherde Tanja Kamensky och komminister Tua Sällström har vid flera tillfällen berättat om de svåra förhållanden som flyktingarna lever under och har med sina resuser försökt organisera verksamheten så att resurserna räcker till. Uppmärksamheten har också gjort att församlingar i Sverige samlat in pengar och skickat till Paris.

– Vi märker en tydlig ökning att flyktingar och fler är på gång säger de som är här, säger kyrkoherde Tanja Kamensky.

– Jag skulle säga att det är 25-30 stycken varje dag. Som det ser ut i dag stannar Sara till 30 juni. Pengarna som vi så generöst har fått tar helt enkelt slut och vi letar nu vägar för att kunna söka pengar genom exempelvis fonder, men det är oklart hur det går.

Med hjälp av diakoniassistenten Sara Brachet har församlingen haft ett gott arbete som har rymt praktiskt hjälp med dusch och tvätt, samt möjlighet att via gåvor från församlingar, Skutgrupper och privatpersoner kunna betala en advokat för juridisk rådgivning, berättar Tanja Kamensky.

– Vi har haft dopundervisning och samtal med många killar som känner att det är svårt att hålla hoppet om framtiden vid liv. Vi är en trygg plats dit de har kommit för att sitta och prata, träffa varandra och ladda sina telefoner. Församlingen är ett sammanhang de kan vila i och där de vet att de är välkomna.

– Våra språkkaféer har fungerat väldigt väl med många frivilliga som är här varje fredag. Någon annan frivillig har tagit med killar på besök i Paris, visat moskén. Om språkkaféerna kommer att kunna fortsätta vet jag inte, vi får se under vårens planering hur vi kan lägga upp arbetet, säger hon.

– Vi ser också att vårt arbete för många av killarna har blivit en brygga in i det franska samhället och några har hittat in i franska kyrkor på de orter där de bor.

På söndagarna har församlingen alltid en större grupp med unga afghaner som är kristna sedan tiden i Sverige eller som har döpts i Paris, och som är en del av gudstjänstgemenskapen.

– De afghanska killarna har ibland lagat lunch här i kyrkan, luncher som alla församlingsbor har varit inbjudna till. Vår församling har förändrats och Guds ansikte har fått ett nytt utseende för oss här i Paris. Det är vackert och sorgsamt, eftersom framtiden är så oviss för de här människorna, fortsätter Tanja Kamensky.

Hon säger dock att församlingen ”kommer att få tänka om vad gäller hur vi kan möta behoven hos den här gruppen, under och efter sommaren”.

– Det kommer inte att se ut som nu men vi hoppas och tror att det kommer att bli bra ändå.

Kyrkoherde Tanja Kamensky lämnar sitt arbete i juni, ett år i förtid, tillsammans med sin man Stefan Kamensky som arbetat som diakoniasssistent i församlingen.

Har din hemresa ett år i förväg med arbetsbelastningen att göra?

– Nej, att jag flyttar hem har ingenting med det att göra, vi längtar helt enkelt hem. Jag har fått tjänst som kyrkoherde i Uppåkra utanför Lund. Tjänsterna som kyrkoherde och diakon/diakoniassistent kommer att lysas ut inom kort.

Carin Saracco kommer att vikariera som kyrkoherde i sommar. Hon har tidigare varit kyrkoherde i Nice.

LEDIGA JOBB

71

E-tidning

Kyrkans Tidning nr 21 2018