Genomgång av liknelser ger inspiration till predikanten

”Tolkningen blir aldrig färdig.” Så avslutar Erik Aurelius, präst, professor och biskop emeritus, sin inledning till boken Jesu liknelser och sätter därmed tonen för den intressanta läsning som ligger framför. 

Boken riktar sig inte bara till predikanter, utan även till var och en som är intresserad av den form av förkunnelse som Jesu liknelser är. Exegeten, bibelvetaren, Aurelius behandlar alla liknelser ur ett historiskt-exegetiskt perspektiv, men ger också tolkningsförslag som den nutida predikanten kan inspireras av, när man söker liknelsens tilltal i dag.

Aurelius behandlar alla de liknelser som ingår i den svenska evangelieboken, det vill säga 32 stycken, fördelade på 21 helgdagar. Det betyder att vi väldigt ofta har att lyssna eller predika över en liknelse. Inte konstigt, då det är ett av Jesu vanligaste sätt att undervisa. Ibland förstår åhörarna men lika ofta står de frågande…

Frågande kan också predikanten stå inför att antingen predika över en mycket känd liknelse, som exempelvis den förlorade sonen eller den barmhärtige samariern, eller att ur en märklig och svårtydd liknelse hämta ett evangelium att leva av. Här kan Aurelius genomgång av liknelserna ge mycket stoff och inspiration till predikanten!

Liknelserna är samlade i åtta kapitel utifrån de teman som författaren placerar in dem i. Dessa kallar han Fyndet, Nåden, Målet, Motståndet, Utsidan och insidan, Meningen, Väntan och Grunden. Redan kapitelrubrikerna lockar mig att se på bibeltexten ur det perspektivet, och ibland ger det nya upptäckter.

För en relativt erfaren predikant är det inte så mycket nytt kanske, men Aurelius utblickar till dels hebreiska bibeln och dels andra teologers tolkningar som framkommer i noterna ger ändå en intressant läsning. 

Aurelius får mig, som annars mest är intresserad av tros- och livsåskådning och dogmatik, att bli inspirerad av den kunnige bibelvetaren som utan svårigheter kombinerar forskningsresultat – där exegeten liksom sätter kniv och gaffel i texten – med ett proklamerande budskap om Guds vilja, kärlek och nåd.

Författaren visar till exempel att det är troligt att vissa liknelser, eller delar av dem, är skrivna av någon i den tidiga rörelsen av Kristusföljare och tillagd senare i evangeliet. Man har lärt sig hur Jesus berättade sina liknelser, och bemyndigas att skriva i hans efterföljd. 

Liknelserna drar in oss i en berättelse, vänder ofta på perspektiven och överraskar lyssnaren/läsaren. Också bibelläsaren i dag bemyndigas att tolka budskapet själv. Inte så att det kan bli vad som helst, men så att vi erfar: ”I livets händelser bor en dold kärlek och omtanke, en makt som vill något med mitt liv och som vill mig väl.”

Tolkningen blir aldrig färdig.

Gunilla Renöfält