Hur helig är egentligen söndagen?

”På söndagen hålls sammankomster för alla från stad och land, och då läses apostlarnas erinringar (evangelierna) eller profeternas skrifter, så länge som tiden tillåter.” Det är Justinus Martyren som beskriver en kristen gudstjänst. Iakttagelsen är nedtecknad i mitten av 100-talet för att berätta för kejsaren vad de kristna gjorde.

Söndagen var den dag som Kristus uppstod och därför har den kristna kyrkan alltid och överallt firat sin gudstjänst då, säger Oloph Bexell, professor i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet.
– Söndagen som gudstjänstdag är definierande för kristendomen på samma sätt som fredagen är det för islam och lördagen för judendomen.
Kyrkoordningen för Svenska kyrkan stadgar också att det varje söndag ska firas huvudgudstjänst i församlingarna. Men under senare årtionden har söndagens ställning som den självklara gudstjänstdagen börjat rubbas. När en ny kyrkohandbok kom i mitten av 1980-talet kom också nya gudstjänstordningar som öppnade för andra former av gudstjänster och på andra dagar.

I dag finns ingen tydlig samsyn bland Svenska kyrkans biskopar om söndagens unika betydelse. Enighet råder om att den bör behållas som gudstjänstdag. Men där några anser att kraft bör läggas på att återupprätta den traditionella söndagsgudstjänsten, menar andra att kyrkan bör vara pragmatisk och se till människors villkor i det sekulariserade samhället.

En av dem som ifrågasätter söndagens betydelse är Eva Brunne, biskop i Stockholms stift. Enligt Eva Brunne är det viktigt att kyrkan låter sig påverkas av hur människor lever och vilka behov de har.
– Jag tycker att vi ska rätta kyrkoordningen och vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen. Vi kan inte vara dem som står kvar och säger att vad som än händer med människorna i världen så kommer vi att fortsätta precis som vi alltid har gjort. Det är inte livet i en luthersk reformerad kyrka, säger hon.

Flera biskopar är inne på samma resonemang. Svenska kyrkan måste följa förändringarna i sin samtid. Med förändrade arbetstider och familjeförhållanden har inte alla tid att gå i kyrkan på söndagen. Helgen vill många i stället ägna åt familjen eller fritidsintresset. Om det talar statistiken sitt tydliga språk. Jämför man dessutom med andra gudstjänstformer blir bilden ännu tydligare. Sedan tjugo år tillbaka är det totala antalet besök under andra dagar fler än under söndagar.
Var går smärtgränsen – när är det inte längre meningsfullt att fira söndagens gudstjänst? Flera biskopar hänvisar till bibelordet om att ”där två eller tre är församlade ...” som en princip.

Visbys biskop Lennart Koskinen är mer drastisk. Kyrkoordningens kriterium att varje församling ska fira huvudgudstjänst på söndag får ”bisarra” följder, säger han.
– Jag har präster som firar fem–sex gudstjänster varje söndag med ett tiotal personer på varje plats. Jag förstår att de nästan går sönder.
Det viktiga måste vara att varje församling regelbundet firar gudstjänst, säger Lennart Koskinen. Tidpunkten måste avgöras av både församlingsbornas och kyrkans anställdas efterfrågan och möjligheter.
– I dag saboterar kyrkoordningen församlingarnas frihet och möjlighet till flexibla lösningar.

Flera biskopar ser också församlingarnas sammanslagning­ar som ett stort bekymmer för gudstjänstlivet. En turnerande huvudgudstjänst har förvirrat många.
Men att de strukturella förändringarna har undergrävt gudstjänstlivet finns det ingen insikt om, säger biskop Hans Stiglund i Luleå stift.
– Svårigheter att fira huvudgudstjänst är ett kriterium för att slå samman församlingar men jag tycker att vi borde se det tvärtom. Hur kan vi utveckla gudstjänsten för att slippa göra det, säger Hans Stiglund.

En delvis annan hållning har biskoparna Martin Lind i Linköping och Erik Aurelius i Skara stift. Sammanslagningar är nödvändiga när besöksantalet minskar, anser de. Men man ska bestämma sig för en kyrka , där det
varje söndag vid samma tid hålls huvudgudstjänst. Rättviseprincipen får man släppa.
Erik Aurelius sällar sig också till den majoritet av biskopar som inte vill släppa sönAagen som gudstjänstdag, men som tycker att tidpunkten är förhandlingsbar. Till dem hör ock­så biskop Thomas Söderberg i Västerås stift:
– Vi ska fråga oss hur vi bäst når människor i det sammanhang vi befinner oss. Jag är inte främmande för högmässa klockan sex på söndag kväll.
Den förändrade synen på söndagen påverkar också hur biskoparna ser på själva gudstjänsten och dess betydelse för kyrkans identitet. Thomas Söderberg efterfrågar ett teologiskt samtal kring detta.
– Är det dag och tid som är identitetsskapande för kyrkan eller är det att man bryter brödet och delar ut vinet? frågar sig Tomas Söderberg.

Biskop Tuulikki Koivunen Bylund i Härnösands stift tänker på samma vis.
– Även om vi ser allvarligt på att besökarna minskar och gör allt för att stoppa utvecklingen så är det min bestämda åsikt att kyrkan inte bara finns för att fira gudstjänst, utan för att förkunna evangeliet. Det kan man göra på andra sätt än att fira gudstjänst, säger Tuulikki Koivunen Bylund. Hon anser att kyrkan måste lämna tron att bara gudstjänsterna blir bättre så kommer folk.
– Jag har varit präst 39 år. Hela tiden har vi fått allt bättre redskap – ny handbok, ny musik, ny bibelöversättning – allt som kan göra gudstjänsten riktigt bra. Men ändå har deltagandet hela tiden minskat.

Men flera biskopar säger att utvecklingen i samhället inte ska vara avgörande för kyrkan, den ska oavsett sekularisering behålla sin syn på söndagen som den viktigaste gudstjänstdagen. En av dem som har den uppfattningen är biskop Carl Axel Aurelius i Göteborgs stift. Han vill inte ta sin utgångspunkt i siffrorna utan i en, formulerar han sig, ”fördjupad reflektion över gudstjänstens väsen och församlingen som gudstjänstgemenskap”. Just nu skriver Carl Axel Aurelius på ett antal teser om detta som ska presenteras nästa år.
– Söndagens gudstjänst är höjdpunkt och startpunkt i kyrkans liv. De andra gudstjänsterna är utflöden från söndagen, säger Carl Axel Aurelius.
– Samtidigt måste det finnas lite olika typer av gudstjänster och dagar beroende på var man är, andra former kan hjälpa mig att hitta till söndagens gudstjänst.
Även övriga biskopar tonar ner att det skulle råda ett konkurrensförhållande mellan olika former av gudstjänster.

Alla biskopar är medvetna om att gudstjänsten förlorar besökare. Alla arbetar även med att få den både mer angelägen och mer relevant, men de gör det i olika omfattning och på olika sätt. I en del stift driver man gudstjänstprojekt, i något finns det ett nätverk för liturgi och i ytterligare andra stift lyfts frågan vid visitationerna. Men det tas alltså inget gemensamt grepp inom Svenska kyrkan för att få fart på gudstjänstlivet. Därtill är de lokala förhållandena för skiftande, enligt biskoparna.
De flesta efterlyser ändå en tydlig diskussion i biskopsmötet om frågan, en av dem är biskop Esbjörn Hagberg i Karlstads stift.
– Vi har aktualiserat frågan ibland men vi abetar inte med den strategiskt. Vi måste snart ta tag i den tydligare. Vi har ledarskapsansvaret för kyrkan, därför är det viktigt att vi gör det, säger han.
– Men jag tycker inte att vi behöver ha samsyn kring hur vi ska arbeta med gudstjänsten.

Växjö stifts biskop har avböjt att svara.


Text: Elisabet Sandberg, Martin Larsson
Research: Barbro Matzols