Nu tar Falkenberg språnget – nio pastorat blir ett

– Befolkningsunderlaget förändras, vi behöver en hållbar organisation så att kyrkan kan utföra sitt uppdrag i pastoratet i framtiden, säger Per Warnholtz, projektledare för sammanläggningen.

I Falkenberg bor drygt 13 000 av medlemmarna i det nya pastoratet. På landsbygden runt tätorten bor ytterligare knappt 20 000 medlemmar. Pastoraten har 120 heltidstjänster, 29 kyrkor och lika många församlingshem och kyrkogårdar, och dessutom tre kapell och åtta andra byggnader.

– Först såg vi sammanslagningen som ett sätt att arbeta rationellare med ekonomi, administration och personal. Det pastorala ansvaret skulle ligga kvar på församlingarna. Men sedan skrev vi kyrkoherdar en pastoral modell för hur pastoratet också ska bli bättre på sitt grundläggande uppdrag genom sammanläggningen, säger Per Engström, kyrkoherde i Susedalens pastorat, och som äldste kyrkoherde i kontraktet prästernas representant i indelningsdelegerade.

Stig Agnåker, ordförande i indelningsdelegerade, tror att storpastoratet kommer att bli en bättre arbetsplats:

– Den ska vara trygg och spännande, med fler kollegor.

Pastoratet kommer att styras av ett gemensamt fullmäktige och kyrkoråd, församlingarna av församlingsråd.

– Jag vill ge församlingsråden så mycket inflytande som möjligt, att centralisera församlingsnära beslut är onödigt. Församlingsråden borde få göra sina egna verksamhetsplaner och sedan ansvara för budgeten, säger Stig Agnåker.

De mindre landsortspastoraten har fått svårare att hitta kandidater som vill ställa upp i kyrkovalet och ledamöterna i församlingsråden blir färre.

– Men det är demokratiskt viktigt att försöka involvera många och behålla så mycket inflytande som möjligt lokalt, säger han.

Nu är det nio månader till pastoratet är verklighet. Personalen informeras fortlöpande och förtroendevalda från alla pastorat är med i indelningsdelegerade. De arbetar i fem arbetsgrupper som ska förbereda den nya organisationen.

– Vi söker ny kyrkoherde nu, vi har formulerat en sökprofil och annonsen är snart ute. Förhoppningsvis är kyrkoherden på plats vid halvårsskiftet, säger projektledaren Per Warnholtz.

Men ett grundläggande problem löses inte av en sammanläggning.

– Staten bär bara en del av kostnaderna för underhållet av kyrkorna. Hur mycket av medlemmarnas pengar ska användas till det gemensamma kyrkliga kulturarvet, när många kyrkor behövs allt mindre? Den frågan måste få ett svar, säger Per Engström.