Psalmer för de minsta

Strax före tio rullar de uppför kyrkgången, barnvagnarna där bebisar med stora ögon kikar fram under mösskanter och overaller. Veteranerna som varit med förut ser lite förväntansfulla ut, nykomlingarna mer skeptiskt avvaktande.
Det är tisdag. Det är baby­psalmsång i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.
Vi befinner oss i juletid. Kyrkoåret har just avslutats och det nya har inletts med advent. Och framifrån koret stiger sången: Tusen stjärnor glimmar. Gud vet allas namn. Psalm 342.
Orgeln brusar varmt under organist Per-Ove Larssons flinka fingrar och sången växer, först lite trevande, sen starkare, fylligare.

Den här dagen är det sex mammor som sitter runt dopfunten på trasmattor. I famnen eller på golvet framför sig har de sina barn, från halvåret upp emot halvtannat år gamla.
Först kollar bebisarna mest på varandra. Sen ser de sig omkring allt mer förundrat, lyssnar och deltar på sitt eget vis. Med sprattel eller egna sångförsök.
– Erik älskar orgeln, berättar hans mamma Johanna Pettersson lite senare. Han blir så and­akts­full och lugn när han hör den.
Och stammisen Karolina Nilsson med dotter Alma håller med:
– Hon är väldigt intresserad och fokuserad, säger Karolina. Och Alma bekräftar genom att med stora bruna ögon kolla in vad alla kompisarna har för sig.

Babypsalmsången i Adolf Fredrik leds av församlingspedagog Kristina Riessen. Det var också hennes idé att dra igång den. Inspiration fick hon söderifrån.
– Jag var på en kurs och fick höra hur man jobbat med baby­psalmsång i Danmark och i Göteborg, berättar hon. Där sjöng man inte enbart psalmer, men jag tyck­te att det var just vad vi skulle göra i Stockholm för det finns ju ingen annan som förvaltar vårt psalmarv i dag.
Och psalmer är kul att jobba med, tycker Kristina. Man kan utgå från årstider och kyrkoåret och ha ett litet program som upprepas varje gång. Hösten gick på temat Värmen finns kvar och nu är det På väg mot advent och jul som gäller.
– Jag ville ha med orgeln i det här också och faktiskt vara i kyrkorummet, rent fysiskt. Att låta barn och föräldrar få använda och bekanta sig med kyrkan och känna sig bekväma i att vara här med barnen. Reclaim the kyrka liksom. För vågar man sig på att komma till det här, så kanske man vågar gå på andra saker i kyrkan också.
Johanna Pettersson bekräftar den teorin.
– Vi hade dop förra helgen för Erik och han var knäpptyst hela tiden, berättar hon. När vi sjöng en psalm som vi brukar sjunga i gruppen här, var han väldigt koncentrerad och helt med på noterna.

Så när gruppen en liten stund senare sjunger Ylva Eggehorns Barn och stjärnor, psalm nummer 744, lystrar Erik lite extra och plaskar vant i vattnet som Kristina Riessen har fyllt på i dopfunten.
Efter sångstunden samlas föräldrar och barn för en fika. Och kvar framme vid koret brinner ljusen i ljusbäraren, de som alla tände tillsammans medan de sjöng psalm 856, Tänd ljus, ett ljus ska brinna.