Samarbetskyrkorna främsta vägen att nå ut

– Ungefär en tredjedel av dem som EFS når, som inte är medlemmar, möter vi via samarbetskyrkorna. Där når vi långt utanför våra egna led och blir en kyrka mitt i byn, säger Torbjörn Larspers, samverkanssekreterare i samarbetsrådet EFS – Svenska kyrkan.

Det finns 40 samarbetskyrkor i dag, berättar han. EFS-förening­en och församlingen skriver avtal som oftast innebär att ansvar för en distriktskyrka delegeras till föreningen, som också får en del av församlingens budget och inflytande över personalfrågor.
– Samarbetskyrkorna har det bästa ur två kulturer; låga trösklar så människor kommer för att döpa barn och gå på öppen förskola, och en levande gudstjänstfirande församling, en nära gemenskap och frivilighet, säger Torbjörn Larspers.

Han hoppas på fler samarbetskyrkor. De skulle kunna växa fram ur de hundratalet avtal om att EFS-föreningar tar ansvar för församlingsverksamheter för barn, ungdomar eller daglediga, till exempel.
Biskop Hans Stiglund, ordförande för samarbetsrådet EFS– Svenska kyrkan, tycker att samarbetskyrkorna fungerar bra.
– Många har mycket folk i gudstjänsterna och mycket verksamhet, säger han.

Samtidigt är Hans Stiglund lite fundersam kring EFS satsningar på församlingsbyggande:
– Där behövs en ideologisk och teologisk tydlighet. EFS vill skapa tätare gudstjänstfirande gemenskaper, men i vilken mån är det en del av vad Svenska kyrkans församlingar gör?

Medlemsförluster och försämrad ekonomi är en utmaning för Svenska kyrkan, och minst lika mycket för EFS, säger Hans Stiglund, som hoppas att EFS:arna tydligt kommer att välja att verka inom Svenska kyrkan.
– Ta med ert goda, här kan ni vara relevanta i människors vardag. Bli inte en liten egen grupp som sällan når folk. Och släpp föreningskyrkligheten, jag tror inte att den krävs för att skapa ett lekmannaengagemang.