Transteologi: Svenska kyrkan söker sin väg

Transteologi

Ann-Christine Ruuth, som under flera år varit verksam i organisationen Transammans och Erik Gyll, som är präst och biträdande chef för avdelningen för kyrkoliv på kyrkokansliet. Foto: Getty images, Marcus Gustafsson och Gustaf Hellsing,

Riksdagen har beslutat om en förenklad process för att byta juridiskt kön. Svenska kyrkan har i sitt remissvar ställt sig bakom förändringen. Kön har blivit en kulturkrigszon och frågan väcker starka känslor. I den situationen formulerar kyrkan sin teologi om könsidentitet.

Ann-Christine Ruuth är kanske den mest kända transpersonen i Sverige. Med filmen Min pappa Marianne, som är inspirerad av hennes liv, har hon blivit ett exempel på hur en människa kan finna sin identitet efter en transition. Men hon har inte bytt alla identiteter, präst har hon varit både före och efter. Och hon är besviken på Svenska kyrkans brist på engagemang för transpersoner.

- Jag möter massor med människor i Svenska kyrkan, och de flesta är välkomnande och positiva. Men från officiellt håll är det tyst. När man tiger så ger det utrymme för alla möjliga tolkningar, säger hon.

Frågan om juridiskt kön är aktuell under våren, då delar av riksdagens socialutskott arbetat fram ett lagförslag som skulle förenkla processen att byta juridiskt kön.

"En mänsklig rättighet"

I dag är det en komplicerad och en långsam process, särskilt om man inte vill förändra sitt biologiska kön genom medicinska och kirurgiska åtgärder. Om förslaget blir lag innebär det att personer över 16 år, som upplever att det juridiska könet inte överensstämmer med den egna identiteten, efter en kort utredning får byta juridiskt kön.

Ann-Christine Ruuth, som under flera år varit verksam i organisationen Transammans, menar att det är en central reform. Många andra länder har redan genomfört sådana lättnader.

- Det är en mänsklig rättighet att själv få avgöra sitt juridiska kön, för det handlar om hur jag uppfattar mig själv, säger hon.

Förändringen genomförs mot bakgrund av den dramatiska ökningen av antalet personer som identifierar sig som trans. Enligt en sammanställning som Socialstyrelsen gjorde 2020 ökade diagnosen könsdysfori bland flickor i gruppen 13-17 år med närmare 1 500 procent under en tioårsperiod. Rapporten visade också att år 2018 var det totalt knappt 6 000 personer, 0,6 promille av befolkningen, som hade någon könsdysforidiagnos.

En känslig och splittrande fråga

Utvecklingen har satt hård press på transvården, där köerna nu är långa.

- För att få ändra juridiskt kön kan du behöva vänta i flera år. För människor i den här situationen skulle det underlätta oerhört om de själva kunde ändra sin juridiska könstillhörighet. Det skulle bidra till att minska den psykiska ohälsan, säger Ann-Christine Ruuth.

Men frågan om juridiskt kön och trans är känslig och splittrande. I riksdagen är Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna motståndare till reformen, och det finns tveksamma i flera partier. Annika Strandhäll, tidigare socialdemokratisk minister, är en av dem som oroar sig för vad en ändring skulle innebära. En rad kvinnoorganisationer vänder sig också mot att biologiska män enkelt ska kunna bli juridiska kvinnor.

Känner att man borde vara varsam

Bulle Davidsson, ordförande i Kvinnor i Svenska kyrkan, ser också stora risker med en sådan lagändring. Hon är särskilt bekymrad över att det i dag är så många unga tjejer, ofta med neuropsykiatrisk diagnos, som vill byta kön.

- Den här önskan om att byta kön har ju blivit extremt mycket vanligare, och hänger ofta ihop med att man inte i övrigt mår bra. Vi känner: ”sakta i backarna”. Man borde vara varsam och inte besluta om en ny lagstiftning innan en del frågetecken är uträtade. Forskningen borde få tid att komma i kapp, säger hon.

Men är det inte viktigt att lagen införs när många känner ett stort behov av det?

- Jag kan förstå otåligheten, vi kvinnor har varit otåliga i hundratals år. Men det är viktigt att man utreder konsekvenserna både för individer och samhället i stort, och hur detta påverkar kvinnors och flickors rättigheter.

Kvinnoorganisationerna är också oroade över att statistik som till exempel gäller våld i nära relationer kan snedvridas om biologiska män räknas in som kvinnor. Bulle Davidsson tycker det är viktigt att behålla uppdelningen i kvinnor och män.

- Annars är det svårt att veta hur det ser ut med jämställdheten, säger hon.

Frågan om omklädningsrum

En symbolfråga när det handlar om trans brukar vara omklädningsrummen. Ska den som är biologisk man, men juridisk kvinna, kunna byta om på damernas i badhuset? Bulle Davidsson tycker inte det är en oviktig fråga.

- Har man en gång som 13-årig tjej varit med om att killarna tjuvkikar på gympan, då glömmer man inte det. Det är en oerhört kränkande känsla. Kvinnor måste få känna sig trygga i offentliga miljöer. Sen ska förstås de som är trans också känna sig trygga. Ett sätt kan vara möjligheten att erbjuda enskilda omklädningsrum, säger Bulle Davidsson.

Kyrkomötet beslutade 2021 att Svenska kyrkan ska ta fram ett officiellt teologiskt ställningstagande gällande könsidentitet och könsuttryck. Det arbetat pågår och ska överlämnas till kyrkostyrelsen under hösten 2025 och rapporteras till kyrkomötet 2026..

Samtal som stöd

Men Svenska kyrkan har tagit ställning till ett tidigare lagförslag om byte av juridiskt kön. 2018, när det var aktuellt, svarade Svenska kyrkan med ett yttrande, undertecknat av ärkebiskop Antje Jackelén och kyrkosekreterare Cristina Grenholm, som var bejakande. Samma inställning har Svenska kyrkan i dag.

- Vi tror absolut att en förändring av lagen skulle minska lidandet, säger Erik Gyll, som är präst och biträdande chef för avdelningen för kyrkoliv på kyrkokansliet.

I yttrandet skrev Svenska kyrkan dock att lagförslaget bör kompletteras. Den som vill byta juridiskt kön ska erbjudas samtal som ett stöd.

- En samtalskontakt innebär ju att man har möjligheteten att frivilligt uttrycka känslor och ord. Det kan vara viktigt eftersom många inte mår bra i processen.

Kan ett samtal påverka den som funderar att byta kön?

- Det handlar inte om samtal som ska påverka processen. Det finns människor som inte har något stöd från sin närhet i processen och det som Svenska kyrkan vill understryka är att dessa människor inte får lämnas helt och hållet åt sig själva, säger han.

Hur ser du på att det skett en stor ökning de senaste åren av främst unga tjejer som vill byta kön?

- Vi har så klart noterat detta, men det vore förmätet att gå in och säga att det skulle bero på någon form av trend. Den bedömningen ligger inte hos Svenska kyrkan att göra. Det jag själv ser i mötet med unga transpersoner är att många mår dåligt, och att processen att ändra juridiskt kön är väldigt lång idag, säger han.

"En tolkning måste till"

I Svenska kyrkans yttrande berörs också den teologiska process som kyrkan är inne i. I yttrandet sägs att nya ordningar kan införas i kyrkan i takt med att samhället förändras och nya typer av mänskliga behov aktualiseras. Erik Gyll menar att kyrkans syn på samlevnad och sexualitet måste kunna förändras med tiden.

- Utifrån ett lutherskt perspektiv så är inte tillvaron statisk och oföränderlig. Världen behöver tolkas för att göra rättvisa åt hela skapelsen. Idag står vi ganska långt ifrån föreställningen att man och kvinna är binära könskategorier, säger han.

Han menar att Svenska kyrkan ständigt gör tolkningar utifrån Bibeln och läran, med evangeliet i centrum.

- Det är uppenbart att en tolkning måste till, för om vi skulle titta på sexualitet, samlevnad och könsuttryck enbart utifrån ett bibliskt och historiskt perspektiv så skulle många normer som vi idag tar för självklart vara helt satta ur spel.

Fakta: Det nya lagförslaget

Tanken med den nya lagen är att förenkla processen att byta juridiskt kön.

Det ska inte längre vara nödvändigt med en könsdysforidiagnos. Med det nya lagförslaget ska det räcka med en vårdkontakt innan ett juridiskt könsbyte.

Lagen vill också att åldersgränsen ska sänkas från 18 till 16 år med målsmans godkännande. 

Fakta: Svenska kyrkans syn på könsidentitet

Svenska kyrkans teologiska kommitté fick under våren 2022 uppdraget att arbeta med frågan om könsidentitet och könsuttryck.

Det gör kommittén genom en teologisk reflektion i relation till relevant forskning- och kunskapsutveckling, till exempel medicin, ungdomsfrågor och transteologi. Här ingår också att föra samtal med personer som är engagerade inom området.

Arbetet pågår enligt plan och kommittén kommer att redovisa sina resultat till kyrkostyrelsen under hösten 2025. Uppdraget slutrapporteras till kyrkomötet 2026.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Pinsamt uttalande av kvisk men bra att de visar var de står. Transkvinnor är kvinnor och ska inte utpekas som "biologiska män". Tror de på allvar att män skulle genomgå hela den fruktansvärt långa processen som transvården innebär bara för att få tjuvkika på kvinnor I omklädesrummet? Sen kan enskilda omklädrsrum vara bra ändå för många men inte av den orsaken.
Man och kvinna ÄR binära könskategorier. Vi står inte alls långt ifrån det även om en del förvirrade människor gör det. Det finns bara de två könen. Sedan finns en massa konstruerade könsidentiteter men det är en annan sak. Att kyrkans syn på vad manligt och kvinnligt har förändrats är något helt annt också. Men det finns bara två kön. Om det inte gör det, så kan ny stryka "B" et i HBTQ .
Transparent
Erfarenheten från andra länder med samma typ av lagstiftning som nu föreslås i Sverige visar att det inte har medfört någon uppenbar negativ förändring. De flesta farhågor är alltså ogrundade. Med det sagt stödjer jag inte själv förslaget, utan anser att det är bra att det finns vissa farthinder i processen eftersom de vårdalternativ som erbjuds är mycket omfattande samtidigt som utredningsmetodiken är tveksam.