Bilder behövs som utmanar mig att själv ta ansvar för mitt liv

Veckorna då den här texten växte fram blev oktober tvärmörk, trots sol och vackra höstlöv. Tacksägelse­dagen kändes som att den landade helt fel morgonen efter att vi nåtts av nyheter om ett fullskaligt helvete i Mellanöstern. Och – ut i nyhetsmarginalerna flyttades Ukraina, men också jordbävningen i Afghanistan.

Nu får det väl ändå räcka! När ska eländena ta slut? Både de till synes oförklarliga – och de som vi tydligt ser är resultat av mänskligt agerande.

Och så kommer en domssöndag med tankar om att en dag ska ondska besegras och rättvisa skipas. Jag har inga problem att göra listor över allt det onda, även onda människor. Men bilder av det överraskande när det ska dömas – speciellt när vi trodde att hämnd behövde ersätta hopp – nästan provocerar mig.

Åtta liknelser om himmelriket kommer på rad i Matteusevangeliet 13. I evangelieboken är de spridda över kyrkoåret – men den sista, den om ­nätet och sorteringen av goda och dåliga fiskar, kommer denna domssöndag.

Fast, jag har fastnat på bakbordet: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat” (13:33). Receptet innehåller så mycket mjöl att jag förstår varför många tänkt att Jesus nog här talade om hela vår tillvaro, hela världen.

Jag har fastnat där, vid kvinnans uthålliga och målmedvetna knådande. Surdegen, himmelriket, sköter resten säger Jesus när han berättar om kvinnans roll. Knåda på! Till slut…

Så, du är en sån där präst som helst inte vill prata dom, helvete, gråt och gnisslande tänder? Jodå, det går. Vi köpte ett 3 000 bitars pussel som nygifta, innan småbarnsåren. Lätt att lägga då motivet var så varierat. Den holländska målningen skildrar detaljerat – med piskor, grillspett och sprakande eld – människors ondska, syndfulla leverne och väntande straff. Så jag har ofta samtalat både om motiven och dit hörande svåra frågor om hur det egentligen blir vid tidens slut.

Men, jag tycker att liknelsen om fisknätet och sorteringen blir lite ensam om jag inte får läsa den med de andra. Matteus 13 blir som en andhämtning, ett reflekterande över vad som sker i resten av evangeliet. Himmelriket ser ibland ut att ha lika hopplösa förutsättningar som när fröna som sås så ofta hamnar på fel ställe. Men, när de faller i god jord överraskar de, 30-, 60- och 100-falt! Himmelriket får människor att sälja allt, precis som en man som oväntat stöter på en skatt ute på åkern. Och kanske pekade Jesus på en senapsbuske, men lät liknelsen koppla till en bild hos profeten Hesekiel om ett stort träd som en gång skulle ge mat och skugga åt skapelsens alla fåglar.

Men, nån ordning måste det väl vara!? Jesus hade nog fått frågan, kanske kom därför en liknelse om en man vars sådd saboterades med sådd av ogräs. Det överraskande svaret var att det där ska redas ut senare, av andra. Och, när det gäller näten med både goda och dåliga fiskar? Vid dagens slut ska fångsten sorteras, men av andra än vi!

Jag behöver bilder av kvinnor och män som i stället för att hämnas, tålmodigt försöker knåda in fredens och hoppets jäsande kraft i hopplösheten. Jag behöver bilder som utmanar mig att själv ta ansvar för mitt liv – men också liknelsen om Människo­sonen och gruppen som vid tidens slut inte förstått att det var honom de uthålligt tjänat i sin gråa vardag.

Också den svårmodige Hesekiel bidrar den här söndagen med en klimatvision om vatten som blir drickbart och floder som ska vimla av liv och fisk i överflöd.

Låt oss knåda vidare!