Julens mysterium är en gåva som färdas över tid och rum

Det blev ett annorlunda år även i år. Stora existentiella frågor är på tapeten och krig och ­konflikter har präglat nyhetssändningarna. Överallt ser vi ökad rasism och främlingsfientlighet. Vi har slungats tillbaka till tiden före andra världskriget och vi kan känna igen de kalla vindarna. Även den biologiska mångfalden minskar dag för dag och jag undrar om människan faktiskt håller på att utrota sig själv.

I kyrkan har vi inlett ett nytt kyrkoår, ett nådens år och julens högtid är i ankommande. Tänk, denna enklaste av berättelser – julevangeliet – vad betyder den för dig? Så länge jag kan minnas har vi firat julens högtid, Jesu födelse med olika gudstjänster, sång och musik.

Jag förväntar mig att det blir så i år också men jag såg på SVT:s nyheter att julafton har ställts in i Betlehem och det skar till i mitt hjärta. Vilken rubrik! Palestinska kristna ledare har ställt in julfirandet som stöd för alla de som drabbats av kriget i Gaza. Jag förstår det. Samtidigt tänker jag att ingen kan ställa in julen.

Felet med rubriksättningen är att det blir jul oavsett om julen firas eller inte. Även om ingen ens skulle nynna på psalmerna: Nu tändas tusen juleljus, Stilla natt, Dagen är kommen eller När juldagsmorgon glimmar. Julen beror inte alls på våra olika lokala eller familjära traditioner med pynt, sånger och måltider. Allt det där kan vi faktiskt vara utan, men vi kan inte vara utan Jesus Kristus, Guds son. Vi behöver inte heller vara utan honom, Guds barn föds varje jul oavsett om vi firar händelsen ­eller inte. Tid är ett märkligt begrepp, det hände sig då, det händer nu och det kommer hända för alltid. Vissa saker är bara konstanta.

Jag minns när jag besökte Födelsekyrkan i Betlehem år 2000. Kön för att kyssa platsen där Jesus troligen föddes var lång. Människor trängdes och hade tårar i ögonen. Jag funderade över hur man kunde veta att det verkligen var just där Jesus föddes? Det kan man nog inte. Det viktiga var och är att Gud blev människa.

Jesus föddes i en tid som var präglad av krig och konflikter och man kan man ju tycka att krig och kriser inte är något för barn att växa upp i. Man kan tycka att Gud skulle ha valt fred och frihet till sitt Jesusbarn. Så, varför föddes inte Jesus under säkra, trygga och lugna omständigheter? Finns det någon poäng med att Gud rent fysiskt kommer till människans värld, mitt i krisen, mitt i kriget? Jag tror förstås det. Hade det inte varit kaos hade själva ­födelsen inte behövts.

Gud kanske tänkte: ”Jag har skapat himmel och hav och jag förstår mig på djuren och växterna men jag förstår mig inte på människan. Jag vill bli människa för att förstå mänskligheten.” Så föddes Jesus Kristus sann Gud och sann människa. Kärleken ­visade vägen. Biskop emeritus och upphovsman till den populära Frälsarkransen, Martin Lönnebo, ­uttryckte saken i sin korta bön: ”Mitt hjärta är en tom krubba. Kom!”

Julen är inte inställd. Gud gör inte så. Det blir jul varje år och det beror på att Gud vill komma nära oss människor och mänskligheten. Jag tänker på Martin Lönnebo, som ju dog i år och på hans Frälsarkrans. Ibland tummar jag på pärlorna och fastnar i Gudspärlan. ”Du är gränslös. Du är nära. Du är ljus och jag är din.”

Julens gåva har inget ekonomiskt pris, den är gratis, den är given av nåd. Julens mysterium är en gåva som färdas över tid och rum, från historiens då till ögonblickets nu. Den är ett barn i ömsint famn, en stjärna som lyser glädjebud, den är fridens och fredens många namn och en ängel i en vacker skrud. Gåvan handlar om en gemenskap som inbjuder alla. Gud glömmer ingen och kommer till och med till den människa och till den plats där ingen annan är.

Jag vill att alla människor i hela världen ska lägga ner stridsyxorna och vapensköldarna, se barnen i ögonen och verka för fred på en mängd olika kreativa sätt. Det betyder något att Gud blev människa. Gud ger oss livet, hoppet och ljuset och hjälper oss att bli och vara medmänniskor. Juldagens evangelium är viktigt. Öppna våra ögon så att vi ser det under som sker mitt ibland oss. Amen